Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 maj 1868, sida 1

— Men han uppbär det illa. — En betydlig förmögenhet. — Men han gör ett dåligt bruk deraf. — Det är en elegant kavaljer. — Ett inskränkt förstånd. Trelauney afhörde med synbar tillfredsställelse detta samtal mellan fader och dotter. Blanche försvarade sig som en liten demon. Då hertigen de Laroche-Maubeuge anlände till slottet, gaf herr de Charmeney med spefull ifver befallning att genast införa honom i salongen. Blanche besvarade kallt de artigheter, som yttrades till henne. Naturligtvis hade den bekante baron de Maucourt ej underlåtit tillfället att insmyga sig hos markis de Charmeney. Han kunde ej misstaga sig på det förakt man visade honom. Man erbjöd honom ej en stol, men han tog likväl plats. Då han glömde sig ända derhän att göra en fråga, svarade man honom ej. Hertigen visade sig mycket artig möt Blanche, i hvilken han var mycket betagen, utan att dock vinna något annat än synbara tecken till otålighet och dåligt lynne. Han aflägsnade sig med döden i hjertat. Trelauney tog afsked af markisen på samma gång som de öfriga gästerna. Han trågade fröken Blanche om hon den följande morgonen ämnade företaga sin promenadridt. — Ja, sade Blanche, — det är mitt enda tidsfördrif. — Jag får då den äran att träffa er, återtog Trelauney, — ty jag gör en utflykt i skogen.