Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 maj 1868, sida 2

Lord Trelauney inträdde. — God afton, herr markis, förlåt att Jag stör er. Och i det han bugade sig djupt, fortfor han: — Min fröken, jag har den äran att helsa er. Blanche svarade med en böjning af hufvudet, medan markisen utropade: — Störa mig? Visst inte. Jag är förtjnst ötver att få någon att språka med. Ni kan inte föreställa er, mylord, hur litet civiliserad den här trakten är. Man umgås inte med hvarann. Hvar och en sitter hemma hos sig, det är odrägligt. Markisen hade skjutit fram en fåtölj; Trelauney satte sig. — Jag har emellertid ett annat besök än mitt att meddela er. — Hvilket då? — Hertigen af Laroche-Manhence jagar i trakten af Houdan; haa har kommit i sällskap med några pariservär ad hvilka en viss baron de Mev ourt berins ner sig. — Åh, säg mig, mylord. wropade her de Charmeney, — jag hör härt ätskilliga fula rykten om den herrn. Hvad grund ega de? — Det vet jag ej, herr markis. Man påstår att herr de Maucourt underhålles af en qvinna. ! — Och efter att ha stulit bref till jag vet inte hvem, bref; som Kunna blottställa markisinnan de Bryan-Forville, har han försökt att sälja dem till henne. — Det är troligt att markisinnan nödgats gå in derpå, ty saken har ej blifvit allmänt bekant