Vällottade likar, som egen Er hälsa, ert dagliga bröd! I träffen ju ofta på vägen En lottlös, som önskar ert stöd; I ömmen vid nöden och smärtan: O! räcken af gifmilda hjertan Er hand åt den armes behof! I en liten koja nära sjöstranden på Myggenäs mark, af Valla socken på Tjörn, bor en fattig enka med sina 2:ne barn. Mannen, som idkat sjöfart på Venern, dog under koleratiden i Göteborg; äldste sonen August lider at en obotlig bröstsjukdom och är oförmögen till arbete, men under den mildare årstiden försöker han att sträfva med småfiske. Han saknar dock all tillgång att få sig en liten farkost. Ädle menniskovänner! räcken en ringa penning åt den värnlöse, sjuke gossen, som för alltid fått den lotten att lida af plågor och fattigdom, såsom bidrag till en liten farkost, på det han under sommartiden måtte kunna genom småfiske mildra sin högst torftiga belägenhet! Att ofvannämnda enka och hennes son äro i tryckande omständigheter är sanning, och att den lilla bjelp de få af kommunens fattigvård är otillräcklig, intygar Carl Aug. Sjöberg. Komminister på Tjörn.