ud kadt, rde, om han för sjerde gången ber Spetsbergen ombord på ett ångfartyg. UTRIKES TYSKLAND. Provinz. Corresp. utvecklar, att tullparlamentet otvifvelaktigt har rättighet att framkomma med adressen, samt att sinnesämningen, i utlandet icke är något skill t underlata detsamma. Betänlligheterna angående adressen bero uteslutande — så yttras der — på inre tys örhållanden, i det flertalet af sydtyskarne deruti kunde se en kränkning af det afseende, som man är skyldig att fästa vid dem. Hufvudse ken att genom en uppriktig försoning utjemna olikheterna i de nationella institutionerna. Regeringens ståndpunkt i den tyska frågan är och blir cirkulärskrifvelsen af den 7 September 1867. Under adressdebatten i tullparlamentet utvecklade presidenten Bennigsen, att adressen endast var ett uttryck för den nationella tanke, som uppfyllde alla, och gaf förhoppning om en fredlig utveckling af Tyskland; följaktligen kunde till och med motståndare af den nuvarande tyska utvecklingen ansluta sig till den. Vice presidenten Thimen bekräftade, att sydtyskarne fruktade tör, att deras institutioner skulle blifva kränkta genom en närmare förbindelse med Preussen. Detta oaktadt skulle Sydtyskland stå vid nordtyska förbundets sida, kämpa och blöda med det. Nationalkänslan vore lika stark hos dem, men samtidigt höllo de fast vid traktaterna. I öfverensstämmelse med dem ville de gerna arbeta för Tysklands ytterligare enhet, men adressen öfverskred vilkoren i dessa traktater. Tullparlamentet antog derefter, med 156 röster mot 150, ett förslag om att öfvergå till dagordningen. ÖSTERRIKE. Angående österrikiske ambassadörens i Rom, grefve Crivelli, död heter det i en privat depesch till Wien, att grefven den 2 dennes, under dethan gjorde en ridt, plötsigen störtade af hästen. De personer, som tillkommo, funno grefven redan död, och äkaren förklarade att han aflidit af hjertslag. ITALIEN. Festerna i Florens, med anledning af kronprinsens förmälning, skildras som utomordentligt präktiga. Från alla delar at andet hade folk tillströmmat, och man anslår fremlingarnes antal till 30,000, hvaribland i synnerhet många från Neapel och om. Det nyförmälda parets intåg skedde den 30 April i det klaraste och vackraste värvåder. Aftonen förut hade krony och kronprinsessan ankommit till den kungga villan Castello vid Fiorens, der de jemte sin svit tillbragte natten. Om morgonen den 1 Maj begåfvo de sig till Cascinernas allt, der de mottogos af kommunalbestyrelsen och prinsessans florentinska hedersdamer. Derisrån begaf sig tåget til den bekanta vackra allö, i hvilken man har utsigt öfver hufvudstaden och de omkring liggande höjderna, eskorteradt af en dagen till ära upprättad hedersvakt. Tre rödklädda pudrade förridare redo på de tre första paren af de nyförmäldas med 8 hästar rspända vagn. Prins Ihonbert såg temligen allvarsam ut; prinsessan syntes deremot icke blifva trött af att heisa åt alla sidor. Folkmassorna ropade den ena går sen efter den andra: ,,Come å bellina come carina! Efter de nyförmäldas equipage följde — enligt italiensk etikett — en tom hedersvagn. Begge dessa gaavagnar hade 26 år förut begagnats vid konung Viktor Emanuels förmälning. Derefter följde kavaljerernas och hedersdamernas vagnar. På de gator, som passerades ill palatset Pitti, voro reguliera trupper och nationalgardet uppställda. På hela len långa väg, som täget följde, var stalen utomordentligt smakfullt dekorerad. Den 14 dennes skola konungen, prinsarne, cronprinsessan och drottningen af I sal begifva sig till Genna, der likaledes stora festligheter förberedas. Kronprinsen dt Italien lärer — som det skrifves från tom — hafva emottagit en den 17 April laterad längre adress, som är undertecknad ITRomani (romarne), och i hvilken prinsen rinras om, att ,,de äro lefvande begrasner. käressen cirkulerar hemligen i en mängd Uskrifter i Rom och blir mycket läst. FRANKRIKE. Som i förgår väntades kejsaren och kejarinnan till Orleans med anledning af den Portu-. 39:de årsfesten efter stadens befrielse af