Un hyrvagn v ö äntade dem i hörnet af place Cambrai, och i vagnen satt PierretteCecile, Surypdres ådertonåriga dotter, som vi redan hafva träffat vid rue de la Lune, då fader Joseph, Carapaten, gick att meddela Surypere det förslag, som Combalou och chevalier de Floustignac hade antydt rörande fröken Edwige. Cecile insvepte gossen i en schal och lät honom dricka litet ljum mjölk, som hon hade medtagit i en flaska. Ilyrsagnen följde kajerna och tog vägen till Auteuil. Samma dag cirkulerade på börsen oroande rykten angående huset Villepont Å C:s ställning. Man talade om en förestående bankrutt, och de, som sjelfva kommit sig upp genom bankiren vid Chausse-VAntin, voro de första att anklaga honom, och skreko värre än alla de andra. administrations-medlemmarne i hvar och en af huset Villeponts stora företag anklagade verkställande direktören för underslef. Man sade att han afgifvit falska räkenskaper. Han tog at kapitalet för att betala utdelningarne. Han var en tjuf, förfalskare och bandit. Allmänheten strömmade till de Villeponts kontor. Hvar och en återfordrade sina insatta medel; man slogs om hvem som först skulle få sin betalning. Vid dagens slut fanns ej en enda franc qvar i kassan. Dagen derpå tillkännagafs cessionen. Aktivan var femton millioner, passivan etthundratjugo millioner. — —