Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 maj 1868, sida 5

— —ä ———n——— ——ö Ur Göteborgs samhällslif. Några Söndagsbilder. — Morgonen. — Paraden. — Scener från Gustaf Adolfs torg och Allterna. — Ett besök på Museum. — Söndagsskolorna. — Ett sätt till förekommande af utskänkningen om Söndagarne. Hvilodagen är inne, staden har iklädt sig sin helgdagsskrud. Det bullrande lifvet, som annars förspörjes å gatorna, är försvunnet, butikerna äro stängda och kontorslokalerna tillbommadeKlockornas ljud manar till besök uti helgedomarne, dit också talrika skaror begifva sig. Samtliga kyrkorna äro nästan uppfyllda, hvilket isynnerhet gäller om dem, som ega omtyckta predikanter. Under hela förmiddagen företer staden en anblick, som ingalunda häntyder på, att omkring 50, 000 menniskor här bygga och bo. Denna tomhet varar till inemot middagstiden, då predikningarne sluta och den stora allmänheten åter kommer ut i det fria, nu tillökad med tusental, som ej kunnat få plats i templen, men måhända förrättat sin gudstjenst uti hemmen eller i den herrliga naturen. ia 1-tiden drager sig största delen af folkströmmen till Gustaf Adolfs torg, för att njuta af musikens toner. Äfven vi göra en promenad dit, stanna vid hörnet af Rådhuset och observera den förbipasserande mängden. Först se vi en svärm unga män, utstyrda med lorgnetter och binoklar och klädda efter sista modjournalen, och hvilka, som det tyckes, hitkomma dels för att visa sina egna beundransvärda personligheter, dels ock för att låta det täcka könet passera revy och anställa betraktelser öfver hvad de dervid finna anmärkningsvärdt. Vidare se vi unga damer, som välvilligt inställt sig till revyen; deras toiletter erinra stundom om vår tids mer och mindre extravaganta moder och göra sig icke oförtjenta af de sarkasmer, hvilka framkallas, då de, sålunda utstyrda, visa sig. Andra Evas döttrar, som väl i mycket följa med sin tid och röja någon bekantskap med modjournalen, men likväl bibehållis dem nationella och för vårt land egna hufvudbeklädnaden, den fransade eller med bård försedda duken, synas äfven. Bland dessa är en hel mängd omgifna af telningar ur det uppväxande slägtet. Andra åtföljas af sina fästmän, och dessa grupper förete företrädesvis en anblick af glädje och belåtenhet med verlden. Å den i närheten af vår observationspunkt belägna bryggan ötver hamnkanalen se vi en tallik samling män och dvinnor uti allmogedrägter. De gå hand i hand, 2 gatans hela bredd, och styra kosan till jeltekonungens byst, der de stanna och betrakta den. Vidare se vi arbetare med sina familjer, som likaledes samla sig omkring stoden, och vi märka, huru ett par af de medföljande barnen högt förklara något för de omkringstående. Vi hasta dit och lyssna med nöje tilk huru dessa små meddela sina töräldrar och de andra åhörarne några bedrifter ur Gustaf Adolfs historia, som de säga sig fått höra uti folkskolan och som de nu till allas glädje — ej minst till sin. egen — omtala. På afstånd höres nu paraden komma. Förkruppen närmar sig. Den utgöres här, liksom j hutVudstaden, af gaminer, marscherande i takt och snolande på de melodier, som af mysikkären speas, Sedan paraden defilerat förbi, kommer en dylik eftertrupp. Det sedvanliga vaktombytet eger nu rum, och musiken blåser åtskilliga stycken, hvarvid folkmassan skockar sig omkring densamma, medan den s. k. finare verlden flanerar fram och åter vid kajen. Så fortgår det till klockan 122, då de talrika skarorna skingras och begifva sig dels till hemmen, dels till skeppsbron och allerna. I stället för att följa de promenerande begifva vi oss till Museum. Huru angenämt öfverraskas. vi ej att här finna hundratals åskådare, största delen tillhörande samhällets talrika arbetsbefolkning, hvilka här uti de olika afdelningarne studera föremålen och alstren från vetenskapens och industriens områden. Ännu mera glädjande är det att förnimma, huru det äfven här är arbetets barn, hvilka meddela upplysningar till de äldre, naturligtvis efter de förklaringar do sjelfva fått i skolan. Man ser otvetydiga bevis på huru gagnande skolan kan vara för utbredande af bildning bland mängden. Do zoologiska samlingarne och tafvelgalleriet tillvinna sig onekligen största intresset. Uti det sednare gifva sig särskildt känslorna luft; vid åskådandet af de der befintliga konstverk, såsom Kjörboes ,, Vargar, som anfalla en Hjort och Edv. Bergs ,,Stora landskapm. fl., når beundran sin spets. Att de historiska taflorna, såsom ,,Venderna framför Konghäll och ,, Konun-carne, som spela tärning, båda at Bruzewitz, tillvinna sig mycken uppmärksamhet, faller af sir; sjelft. Begifva vi oss nu härifrån ner uti den mdustriella afdelningen, så förnimma vi äfven här ett lifligt intresse, höra, huru en och annav språkar om den nytta man uti sina yrkesgranar kan hafva utaf besöken på Museum. Sålunda medtaga vi från vår rond, den fasta öfvertygelsen, att dessa Söndagshesök bidraga till grundläggande och spridande af den allmänna bldningen, som skall höja arbetarebefolkningen: samt underlätta och befrämja det allt mer framtrådande behofvet af en utvecklad konstindustri. Lemnande museum vid tiden för dess stängs ning, gå vi att taga en annan institution i bo traktande, hvilken äfver om Sönoch he garne hålles öpper, och som djupt ingriper I vårt