INGENS BOLAGS TRYCKERIL. em X-XXXX—XX———X—XXTRORRzORzRXXXXRTXXEXN — slaget hade Kongl. Maj:t framlagt såsom sin proposition till riksdagen. Statsutskottet hade i sjelfva staten gjort den förändring, att det nedprutat 3 å 4 löner till ett sammanlagdt belopp af tvåtusen (sgr 2000) rdr! Men utskottet hade derjemte föreslagit en skrifvelse till Kongl. Maj:t med hemställan huruvida icke en sammanslagning kunde ega rum af trafikoch byggnadsstyrelserna samt huruvida icke de föreslagna distriktschefsplatserna kunde undvikas, derigenom att deras göromål öfverlätes åt trafikdirektörerna. Härom uppstod nu en väldig debatt, som i andra kammaren slutades först i aftonens plenum kl. 9, och i första kammaren först omkring midnatt. I andra kammaren erhöll striden småningom karakteren af anfall mot jernvägsförvaltningen och försvar för densamma, en karakter, som den aldrig bordt ega och helt visst ej kommit att erhålla, derest icke hr Key motiverat sina yrkanden med anmärkningar mot både den närvarande och förflutna ordningen, som afsågo att stämpla dessa styrelser såsom i högsta grad vårdslösa och oförnuftiga. Såvidt jag kunnat bedöma, voro dessa anmärkningar, hvilka i öfrigt rörde obetydligheter, till en del fallande inom sqvallrets område, alldeles ogrundade. Emellertid förefanns intet skäl att medgifva den ifrågasatta skrifvelsen till Kgl. Maj:t, särdeles som mer än en anledning gifves till den förmodan, att i åtskilliga stycken en större hushållsaktighet kan iakttagas, än som ännu blifvit införd. Anfallen hade blifvit förberedda på ett möte å andra kammarens klubb aftonen förut, der grefve Erik Sparre och hr Key, inbördes sekunderande hvarandra, hade mycket ordat om den vid statens jernvägstrafik rådande misshushållning. Den förre — som kom från en ,, bättre middag — lärer hafva bedyrat, att besparingar kunde göras på millioner. Någon invänning mötte ej dessa ,,sqvadronader, emedan man visligen aktat sig för att inbjuda sakkunnige personer utom riksdagen till att i mötet deltaga, de der kunnat möjligen gifva nöjaktig förklaring till åtminstone en eller annan anmärkning. Så hade hr Key kunnat besparas obehaget att framkomma med exempel på ,,slitningar emellan trafikoch byggnadsstyrelsen, hvilka voro alldeles oriktiga, enär det verkliga förhållandet, sådant det också under debatten ådagalades, vittnade om en god och vänlig öfverenskommelse mellan de båda styrelserna. Exemplet var i och för sig af underordnad vigt, men hr Key hade väl ej funnit något bättre, trots den källa, hvarur han hemtat sina uppgifter. (Man såg hr Herrman Sandeberg närvarande under hela debatten). Hr Key sekunderades i sina anmärkningar af hr Stråle, som, efter någon längre tids illamående, nu visade sig mycket kry, äfvensom af hr Grafström, hvilkens föredrag dock icke lyckades tillvinna sig någon uppmärksamhet. Anfallen upptogos hufvudsakligen af hrr Muren och Hedlund. Mellan dessa stridande partier stod i första rummet chefen för civildepartementet, statsrådet Lagerstråle, som i ett lugnt och sakrikt anförande redogjorde för Kongl. Maj:ts proposition i ämnet och anförde de motiver, hvarpå del. föreslagna anordningarne voro grundade. För statsutskottets förslag talade vidare hrr Björck och Hierta. Till förmån för jernvägsförvaltningen talade hr Ridderstad, hvaremot hr Jöns Pährsson hade åtskilligt att anmärka mot den svåra misshushållningen. Han ,trodde att trafiken skulle kunna skötas med hälften af hvad den nu erfordrade i personal och kostnader, Det blefve alltför vidlyftigt att närmare redogöra för den långa diskussionen, som isynnerhet mot slutet erhöll en kanske alltför stor skärpa. Resultatet blef, att skrifvelsen till Kongl. Maj:t antogs i första momentet i enlighet med utskottets jörslag och i det andra sådant det af hr Key formulerats, hvarefter normalstaten antogs att blifva gällande för år 1869 (alltså icke allt fortfarande). Den afstatsutskottet föreslagna utgiftssumman, 4,143,000 rdr, antogs, besynnerligt nog, utan diskussion, likasom ock i allt hufvudsakligt de reglementariska töreskrifter, som, i saminanhang härmed, blifvit förelagda riksdagen till nröfning och afgörande. Då första kammaren i vissa momenter stannat i olika besiut med den andra, förestå här sannolikt några samfälda beslut; i men i det närmaste är dock saken på det; klara, ehuru man får den åter vid riksdag, ett i sanning icke afundsvärdt göromål. Lyckligt vore emellertid, om de herrar, som önska en förändring i den nu provisoriskt antagna staten, ville under tiden göra sig reda för saken och framkomma med sina förslag tidigare än i sista timman. Det är och kliv en orimighet, att riksdagen skall, uti en debatt 3 dagar före sin upplösning, då återremiss ej är möjlig, antäga redaktioner, formulerade på fri hand, samt pröfva behörigheten af löner och arvoden åt en mängd tjenstemän, om hvilkas förrättningar man icke har något begrepp. Har man icke förtroende i dessa invecklade detaljer till — — — — 8 ct 2 V