Andra kammaren. Sedan ofvannämnda gemensamma voteringar egt rum, förekom till behandling bevillningsutskottets betänkande n:o 19, angående beräkningen af tull-, post-, stämpelpappers-och bränvinsbränningsmedlen. Utskottet har beräknat tullmedlen till 13,.500, 000 rdr; postmedlen till 2,300,000 rdr; stämpelpappersafviften till 1,300,000 rdr samt bränvinsbränningsmedlen till 9.800,000 rdr. Rörande åtskilliga af dessa beräkningar, synnerligast den beträffande tullinkomsterna, yppade sig meningseskiljaktighet inom kammaren. Frih. Gripenstedt jemförde närvarande tidpunkt och den stagnation i affärer, som nu varit rådande, med tiden närmast efter 1857 års kris, och hoppades att, nu liksom då, handel och näringar skulle uppblomstra efter det lägervall, hvari de befunno sig, då det också vore all anledning antaga att tullmedlen skulle uppgå till vida högre belopp, än till hvad utskottet upptagit dem. IIr J. Ericson fästade sig hufvudsakligen vid beräkningen af bränvinsbränningsmedlen, hvilken han ansåg vara alltför högt tilltagen, med afseende på de nu rådande mindre gynnsamma penningförhållandena och hvaraf en förminskad bränning vore en sannolik följd. Talaren tilltrodde sig likväl icke kunna föreslå någon bestämd siffra, hvadan han begärde återremiss å betänkandet hvad denna punkt angick. Hr Stråle ansåg, mot frih. Gripenstedt, förhållandena efter 1857 års kris icke hafva någon tillämplighet på nuvarande tidpunkt och den betryckta ställning, hvarmed vi nu hade att kämpa. Talaren ansåg utskottet icke hafva bort uppställa sina beräkningar till högre belopp än sistlidna år, och yrkade i syfte af rättelse härutinnan återremiss å betänkandet. Enahanda åsigt uttalades af hrr Björck och C. Ivarsson. Hr Hedlund erinrade om det gagnlösa deri, att genom för låg beräkning af statsinkomsterna, hvilka alltid toges ur folkets fickor, samla öfverskott. men gillade de af bevillningsutskottet gjorda beräkningarna och yrkade bifall till utlåtandet. Häri förenade sig hrr frih. Liljencrantz och af Ugglas samt Murön. Hr Hierta ansåg bränvinsskatten icke komma att inbringa mer än 13 mill. rdr och yrkade att denna beräkning måtte af kammaren antagas. Med afseende på postmedlen, hvilka utskottet upptagit till 2,300,000 rdr, yrkade hr Björck och frih. Gripenstedt nedsättning häruti till 2 mill. 250,000 rdr, på det uti postverkets stat, der utgifterna beräknats till sistberörda summa, debet och kredit måtte gå ihop. Efter slutad diskussion godkände kammaren denna sistnämnda nedsättning, men gillade för öfrigt utskottets beräkningar, den beträffande tullmedlen efter votering med 113 röster mot 28, hvilka sednare afgåtvos för återremiss å punkten. Härefter föredrogs statsutskottets utlåtande n:o 91, hvari, med anledning af K. M:ts proposition med förslag till utgiftsstater för statens jernvägstrafik för år 1869, töreslås: 1:o anhållan hos K. M:t att taga i öfvervägande dels a) huruvida icke styrelserna öfver statens jernvägsbyggnader och jernvägstrafik kunna sammanföras till en enda styrelse för statens jernvägar, eller, om detta icke finnes ändamålsenligt, den förra styrelsen förläggas till arbetslinien; dels b) huruvida icke de för distriktcheferne föreslagna ekonomiska och disciplinära göromål skulle kunna åt trafikdirektörerne öfverlåtas emot det att dessa frikallades från detaljgöromål med tåganordningarna, hvilka då skulle åt härför särskildt förordnade assistenter under trafikdirektörens uppsigt uppdragas; 2:0 att riksdagen i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad K. M:t föreslagit måtte godkänna åtskilliga lönebestämmelser för trafikstyrelsens och den derunder lydande trafikstatens tjenstemän och betjente, samt 3:0 att riksdagen, med beräknande af 1869 års omkostnader för statens jernvägstrafik till en sammanlagd summa af 4,143,000 rdr, må medgifva, att, derest i följd at trafikens tillväxt utöfver beräkning eller stegradt pris på förbrukningsartiklar eller materiel, eller oförutsedda händelser, högre utgifter, än de sålunda upptagna, skulle finnas under år 1869 vara af behofvet oundgängligen påkallade, K. M:t må för nödiga utgitter i sådant fall anvisa godtgörelse å trafikmedlen, samt att riksdagen således mä på riksstatens sjette hufvudtitel uppföra nämnda belopp, 4,143,000 rdr, under rubrik, statens jernvägstrafik, förslagsvis beräknadt, att af trafikmedlen utgå. I fråga om 1:sta punkten uppstod en vidlyftig diskussion, som började redan vid förmiddagens sammanträde och upptog en stor del af eftermiddagens. Derunder yppade sig olika meningar hufvudsakligen om ändamålsenligheten i ekonomiskt och andra afseenden af den ifrågasatta sammanslagningen af de begge jernvägsstyrelserna. Hr Muren kunde icke gilla den grund, hvarpå utskottets hemställan harutinnan hvilade, nemligen att våra jernvägar hädanefter borde byggas endast med det öfverskott tra kmedlen lemna, enär ett dylikt förfarande enligt talarens mening skulle vara både opraktiskt och skadligt — opraktiskt bland annat derföre att det skulle kunna, i fråga om jernvägsanläggningar, binda händerna på kommande riksdagar, och skadligt, emedan folket fortfarande skulle tvingas att betala de till ett belopp af öfver 4 millioner uppgående annuiteterna å de upptagna jernvägslånen. På grund af dessa med flera skäl yrkade talaren att kammaren med afslag å utskottets hemställan måtte bifalla Kongl. Maj:ts proposition oförändrad. Hr Key förordade deremot bifall till utskottets under mom. a) upptagna hemställan och ansåg den ifrågasatta sammanslagningen böra företagas, så vida man verkligen vill ernå en minskning i de dyra stater, hvarom här vore fråga. Det vore orimligt att hafva en så dyr byggnadsstyrelse i närvarande stund, då man icke kunde antaga att det årliga anslaget till jernvägsbyggnader blefve högre än 3 millioner rdr, samt då trafiken på de färdiga jernvägarne allt mer och mer blir hufvudsak — byggandet af nya deremot allt mer bisak. På grund häraf yrkades bifall till den föredragna punkten i häad densamma rörde de begge styrelsernas sammanslagning. I afseende å andra delen, mom. b) af samma punkt, föreslog talaren deremot en förändrad lydelse af densamma, enligt hvilken riksdagen skulle hos Kongl. Maj:t hemställa, huruvida icke dels de föreslagna distriktschefstjensterna kunde indragas, dels betydliga inskränkningar ega rum så väl i antälet vid statens jernvägstrafik anställde embetsoch tjenstemän samt betjente som i de åt dem föreslagna lånebeloppen. Statsrådet Lagerstråle betenade nödvändigheten att vid sträfvandet efter besparingar icke gå så