per natt väcka månglare och kringvandrande krämare, då deras arbetstimma är inne. Mor Helvetia hade några och trettio kunder, hvilket inbringade henne en riksdaler för hvarje natt. Om dagen sysselsatte hon sig med att af smala lister förfärdiga begrafningskransar, på hvilka man läste: Minne och saknad! Denna ställning hade väckt lystnad hos poeten, hvilken sade till sig sjelf, att det var ett lysande giftermålsparti för honom. Ett talgljus i en snedslagen bleckstake upplyste väckerskans rum. På bordet stod en stenskål med tvenne skedar uti, från hvilken spred sig en lukt af ister och kål. Poeten drack en ohygglig blandning af bränvin, snus och malört. — Du tar lifvet af dig med din bröstknäckare, sade mor IIelvetia förargad. — Kan du inte göra som andra? Tror du inte att ett vanligt halfqvarter är lika bra som alla de der blandningarne? Poeten ryckte på axlarne. — Tig med ditt halfqvarter! Man sväler det utan att det rafflar det minsta. Men om man betalar pengar, ska man också ha något för dem. Bröstknäckarn piggar upp mig. Hvar gång jag sväljer tt glas deraf, känner jag likasom en stöt; — det gör godt. — Ja, fortfor mor Helvetia, — och war qväll ser du knappt flugan på vägg. an måtte gifta sig med en sådan fyllkaja! Poeten spratt till. : — Inga dumheter, ropade han. — Du et att jag tycker om dig.