gar i förvaltningspersonalen m. m., hemställer till en början att riksdagen måtte hos K. M:t anhälla, det K. M:t täcktes taga i öfvervägande huruvida icke styrelserna öfver statens jernvägsbyggnader och jernvägstrafik kunna sammanföras till en enda styrelse för statens jernvägar, eller, om detta icke finnes ändamålsenligt, den förstnämnda styrelsen förläggas till arbetslinien. Härom uppstod liflig diskussion, hvarunder hr Troilius motsatte sig bifall till denna punkt. Den ifrågasatta sammanföringen af de båda styrelserna skulle nemligen, enligt talarens åsigt, ingalunda leda till någon besparing, på samma gång följden af den föreslagna åtgärden måhända blefve den, att erforderlig omsorg och kraft ej kunde egnas åt de olikartade bestyr, hvilkas fullgörande, i händelse af bifall till utskottets hemställan, komme att påläggas en och samma myndighet. Den ifrågasatta sammanslagningen af dessa båda styrelser rönte jemväl motstånd af hrr L. N. Nordenfelt och Wern, hvilka dock gillade det i punkten förekommande sednare alternativet om jernvägsbyggnadsstyrelsens förläggande nära det pågående byggnadsarbetet. Grefve E. Sparre, frih. A. C. Raab, hrr Heijkenskiöld och Säve förordade åter lifligt bifall till utskottets förslag, hvarigenom en förening af de båda styrelserna kunde komma till stånd, en förening, som otvifvelaktigt syntes böra leda till betydlig besparing samt äfven medföra den icke obetydliga fördelen af enhet och gemensamhet i tullgörandet at åtskilliga arbeten, i afseende å hvilkas utförande olika sätt och metoder hittills tillämpats i följd deraf, att desamma behandlats af skiljda personer inom de båda embetsverken. Efter anställd votering godkändes punkten med 68 röster mot 19, hvilka sednare afgåfvos för afslag. Vidare och med afseende derå, att det framlagda förslaget till organisation af jernvägstrafikens förvaltning afser en fördelning af de hittills varande intendenternas göromål på två öfverdirektörer och tre distriktchefer, hade utsk:t, som funnit betänkligt att tillskapa tre nya distriktchefsbefattningar, nemställt, attriksdagen måtte anhålla, det K. M:t ville taga i öfvervägande ,, huruvida icke de för distriktcheferna föreslagna ekonomiska och diciplinära göromål skulle kunna åt trafikdirektörerna öfverlåtas emot det att dessa frikallades från detaljgöromål med tåganordningarne, hvilka då skulle åt härför särskildt förordnade assistenter under trafikdirektörens uppsigt uppdragas. Äfven denna punkt gaf anledning till en liflig debatt, dervid åtskilliga talare, genom jemförelser med jernvägsförhållanderna i andra länder, sökte ådagalägga, att trafikkostnaderna härstädes voro allt för höga samt tarfvade betydlig nedsättning. Särskildt framställde grefve E. Sparre, med hvilken grefve C. G. Mörner instämde, förslag om aflåtande till K. M:t af und. framställning derom, att K. M:t ville taga i öfvervägande dels huruvida icke de föreslagna distriktchefstjensterna kunde indragas, dels ock om icke betydliga inskränkningar kunde åvägabringas så väl i embetsoch tjenstemännens antal som i fråga om beloppen af de dem anvisade löner. Grefve Hen. Hamilton föreslog, att man i den und. framställningen borde inskränka sig till att anhålla, det K. M:t täcktes tillse huruvida ieke betydliga inskränkningar kunde åstadkommas såväl i antalet af embetsoch tjenstemän vid jernvägstrafiken, som ock i afseende å beloppen af de fasta lönerna. Sedan hrr Troilius och Wern yrkat afslag å punkten, som deremot förordades af frih. Silfversköld, framställdes propositionen å de olika yrkandena, hvarvid dock meningarne voro så delade, att tvisten först kunde slitas genom två voteringar. Först voterades om kontraproposition till grefve Mörners förslag; och antogs dertill grefve Hamiltons amendement med 44 röster mot 43, hvilka sednare önskade till kontraproposition afslag å utskottets hemställan. I hufvudvoteringen godkändes gretve Mörners förslag med 50 röster mot 37. Beträffande det med K. M:ts proposition följaktiga förslag till aflöningsreglemente för embetsoch tjenstemän samt betjening vid trafiken, hade utskottet bland annat hemställt, att hvad K. M:t i sådant hänseende föreslagit måtte hufvudsakligen godkännas, dock i afseende på de fasta lönerna, med någon nedsättning i lönebeloppen för byråchefen, öfverdirektörerna och sekreteraren samt, vidkommande de för tjenstemännen å linien föreslagna, föränderliga arvoden, med den förändring, att de 2:ne högsta löneklasserna med årliga arvoden af 4,8S00 rdr och 4,500 rdr borde utgå så, att första klassens arvode uppginge till 4,200 rdr och klassernas antal från 27 nedsattes till 25. I öfverensstämmelse med hvad förut i fråga om distriktschefsbefattningarne blifvit anfördt hade utskottet icke heller i staten upptagit dessa tjenstemän men dock hemställt att aflöningsbeloppen för de hittills varande intendenterna tillsvidare finge ställas till Kgl. M:ts disposition. Till följd deraf att kammaren beslutat framställning till K. M:t om inskränkning i tjenstepersonalen m. m. ansågo åtskilliga talare, såsom grefve E. Sparre hrr Heijkensköld, Hasselroth m. fl. att man nu ej borde inlåta sig i bedömandet af de olika lönebeloppen, hvilket ej borde medföra några olägenheter, då det stode kammaren fritt att, på sätt utskottet i en sednare punkt föreslagit, till K. M:ts disposition ställa det belopp, som för bekostande af statens jernvägstrafik år 1869 af K. M:t beräknats eller 4,143,000 rdr. I öfverensstämmelse med dessa åsigter afslogs äfven med 45 röster mot 31 det af utskottet uppgjorda förslaget för de fasta arvodenas utgående. Deremot godkändes med en mindre redaktionsförändring den punkt, deri föreslagits att de föränderliga arvodena till tjenstemännen å linien må utgå på af K. M:t föreslaget sätt med iakttagande af de utaf utskottet föreslagna här ofvan antydda ändringar i afseende å löneklassernas antal m. m. Vidare afslogos åtskilliga punkter, afseende bestämmelser om hyresoch inqvarteringsersättning, provisioner, felrakningspenningar m. m. för embetsoch tjensteman samt betjente vid trafiken, hvaremot kammaren godkände, bland annat, utskottets hemställan derom att riksdagen, med beräknande af 1859 års omkostnader för statens jernvägstrafik till en sammanlagd summa af 4, 143.000 rdr, må medgifva, att, derest i följd af trafikens tillväxt utöfver beräkning eller stegradt pris på förbrukningsartiklar eller materiel, eller oförutsedda händelser, högre utgifter, än de sålunda upptagna, skulle finnas under år 1869 vara af behofvet oundgängligen påkallade, K. M:t må för nödiga utgifter i sådant fall anvisa godtgörelse å trafikmedlen, samt att riksdagen således må på riksstatens sjette hnfvudtitel uppföra nämnda belopp rdr 4.143.000, under rubrik , Statens jernvägstrafik,