Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 maj 1868, sida 2

Kaptenen samtyckte att blunda, och på detta sätt återkom du till Frankrike — — — Ja, herre, utropade Surypere. Denne matros kallades Jean Deslions, det var ni. — och hvad tilldrog sig i Cayenne efter din flykt? — Man har trott att jag, likasom så många andra flyktingar, har omkommit i skogarne eller i Maronis sumpmarker. Och jag har kunnat undgå alla efterforskningar i Paris, tack vare Mästarens beskydd. — Försyn! utropade Trelauney, — det har således varit din vilja att de, hvilka syndat ofrivilligt, ej hafva blifvit behandlade som verkliga missdådare! Surypöres tillstånd förbättrades hastigt. Denna kraftfulla natur hade snart hemtat sig från sina skador vid jernvägsolyckan. Trelauney begaf sig till hyddan, dit Louise hade blifvit förd den föregående aftonen. — Nå, frågade han Madeleine, — hur har natten varit? — Louise sofver ännu, svarade gumman. — Det är en verkan af kloroformen. — — Låt oss gå in till den stackars sjuka. Madeleine stannade ett ögonblick. — Jean, sade hon — jag vet inte hvad som föregår omkring dig, men hvarför denna förklädnad? Hvarför har du blifvit en annan? Svär mig, att ej något brott ligger till grund för allt det här. Jag svär det, mor, svarade Jean. — Jag har återkommit för att straffa brottet, ej för att begå det. — Kom då, sade Madeleine. — Allt det