framträngde ett saltblandadt luftdrag till mig. Jag inandades det med hänryckning. Det förkunnade grannskapet af Atlanten och der bortom Europa. Jag hade svärt att hinna fram till hafsstranden. En sträcka branta klippor afstängde den för mig. O, min flykt i skogarne! Ensamheten med mitt barn! Ett ljuft minne, oaktadt de faror och den ångest jag utstätt! Huru jag tryckte Cecile till mitt hjerta, huru jag älskade denna lilla varelse, som lefde endast genom mig! Jag hade lidit ganska mycket under dessa tre veckor, men detta ögonblick var det lyckligaste i mitt lif. Jag upptäckte slutligen en remna i klippmuren. Det var en trång öppning, derefter följde en slags gång, som förde ned till stranden, ty jag såg dagsljuset der borta Jag gick försigtigt framåt i denna gång Plötsligt kände jag mig fångad likasom i ett nät; flickan undföll mina händer och förblef bängande i luften. Ju mera jag arbetade, desto mera in vecklades jag i dessa trådar. Då satte sig en svart, luden kropp : rörelse. Jag hade råkat in i en krabbspindel nät. Detta vidunder lemnar sällan skogen Han hade troligtvis funnit ett rikt byt i denna gång, som förde till hafvet, — emedan han hade slagit sig ned här. — Jag såg på marken skeletten efter sjö foglar, som han hade fångat. Spindelns svarta, glänsande kropp val så stor som en tallrik; hans kraftiga och