Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 maj 1868, sida 2

JXIV. Närgångna alligatorer. Trakten visade sig mindre yppig, i den mån jag framträngde i sildmarken. Ej ett spår af odling, och fåglarne föredrogo de besådda fälten. Genom fåglarnes sällsynthet blef äfven äggförrådet knappare. Men detta ingick ej i min Ceciles beräkningar. I brist på rapphöns äter man kramsfågel, i brist på kokta ägg ville jag vänja min lilla storäterska vid fisk. Äfven denna gång gjorde mina snören underverk, sedan jag försett dem med krokar. Bete fanns öfverallt: maskar, gräshoppor, flugor. Jag kunde tillfredsställa hvarje smak, och Cecile vande sig snart vid fiskdieten. Jag satte ut mina fisklinor under natten och upptog dem först vid dagens inbrott. En arion, då jag var sysselsatt med detta vigtiga göromål, såg jag en fiotte nalkas, förd af tvenne män, hvilka talade fransyska, Öfverallt i kolonien och äfven i Saint-Laurent drifves en liflig handel med detta virke, som förlupna sjömän hugga högt uppför floden och sedan afstå mot några ankare bränvin, ty transporten på floden kostar obetydligt. Det var således ej så förvånande att finna landsmän på Maronifloden. Forts.) 4