Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 maj 1868, sida 2

öfver sakristian, och jag kände till en lucka, genom hvilken man kunde komma dit in. — Stegar funnos vid hvarje vägg, ty man byggde öfverallt i Saint-Laurent. Inom tio minuter hade jag upprest en lätt stege mot väggen, och fem minuter derefter var jag inne på vinden. Jag drog upp stegen efter mig, för att ej lemna något spår efter min klättring, och tack vare en lantärna, som jag medtagit, kunde jag välja bland ett dussin af dessa svarta lådor, som gapade likasom hånfullt emot mig. Jag hade snart gjort mitt val; den största lämpade sig bäst för mina planer. Belastad med min likkista begaf jag mig till lidret, som jag haft den klokheten att uppbygga några veckor före mitt giftermål. Jag bommade för portarne och tillstoppade fönstergluggarne, så att ljusskenet ej skulle förräda mig, hvarefter jag, med tillhjelp af yxa, såg, knif och hammare, gjorde likkistans botten kupig och bemödade mig att iakttaga jemnvigtens lagar. Alla fogar drefvos omsorgsfullt med blånor och talg. Jag tillyxade derefter ett par små åror samt anbragte ett par årtullar vid sidoplankorna. Likkistan var af ett trädslag, hvilket är nästan jernhårdt. Botten öfverklädde jag på insidan med ett par fårskinn. Sedan jag slutat mitt arbete, tog jag min lilla båt på axeln och skyndade ned till flodstranden, der ag dolde den omsorgsfullt mellan buskarne. Hospitalets tornur slog tio på qvällen, lå jag åter anlände ned till min, farkost, ned den slumrande Cecile på den ena