; Kejsar Teodorus, ,konungars konung af Etiopienf. Den långa och icke utan spänning emotsedda sammanstötningen emellan den engelska hären under general Napier och abyssiniska krigarskaror under kejsar Teodorus har ändtligen egt rum. Utgången är känd. Farhågan, att Teodorus, medtagande sina europeiska fångar, skulle draga sig in i sitt lands otillgängligaste bergstrakter och dermed tvinga engelsmännen att underkasta sig ett årslångt fälttåg, som sannolikt skulle medfört expeditionshärens undergång, har icke besannat sig. De som kände Teodorus lynne delade ej denna farhåga. De förutsade, att han, ehuru fullt medveten om en disciplinerad härs alla företräden och väl bekant med de moderna europeiska vapnens ofantliga öfverlägsenhet, icke förthy skulle tåga engelsmännen till mötes och bjuda dem slagtning under Magdalas murar. Denna förutsägelse har bekräftat sig. ,Han kunde icke vika; blott falla kunde han. I närvarande stund är underrättelsen, att ,konungarnes konung blifvit besegrad, att hans örnnäste, Magdala, fallit i främlingarnes våld och han sjelf stupat i striden, förmodligen känd öfver det vidsträckta Abyssiniens alla berg och dalar. Och säkerligen har denna underrättelse väckt häpnad tillochmed bland hans många fiender inom landet. Teodorus var föremål för abyssiniernas och deras grannfolks på en gång beundran och förskräckelse. Han var etiopiska folkets hjelte, men äfven dess gissel. Samme undersåter, som reste sig i vapen mot sin ,negus, besjöngo honom såsom den stoltaste man och väldigaste krigare Abyssinien skådat. Tilläggas bör, att ingen europ sett halfvilden Teodorus, utan att taga det djupaste intryck af hans personlighet. Teodorus var ej född till abyssiniska kejsartronen, men tillhörde på modrens sida en förnäm slägt, som, enligt hvad ban ville göra gällande, skulle härstamma från judiske konungen Salomo och drottningen af Saba. Vid hans födelse, år 1818, var fadren ståthållare i Quara. Fadren dog då Teodorus ännu var barn; rofgiriga slägtingar bemägtigade sig hela hans förmögenhet, och han sjelf skulle, för att blifva dem oskadlig, göras till prest och inspärrades fördenskull i ett kloster vid sjön Tsana. I detta kloster tillbragte Teodorus många år. Det är derifrån han hade sin bokliga bildning och de insigter, som europeiska missionärer med öfverraskning funno honom besitta i de olika kristna religionslärornas dogmer. Klostret blef emellertid ynglingen för trångt. Under den oreda, som de oupphörliga inbördeskrigen i hans land förorsakade, rymde han ur cellen, samlade, såsom fordom David, en skara äfventyrare omkring sig och gjorde snart sitt namn kändt bland de många partiförare, som stredo om högsta makten. Bland dessa besegrades den ene efter den andre af den unge Kassa (Teodorus ursprungliga namn); hans rykte för tapperhet, ädelmod och frikostighet lockade under hans fanor hopar af den kringstrykande soldatesk, som synes på alla vägar och stigar i Abyssinien; hans här vexte med hvarje dag; godvilligt eller tvunget slöto sig allt flera höfdingar till honom; snart var hela det mellersta Abyssinien i hans händer, och, understödd af abunan (abyssinska kyrkans öfverhufvud), som han vetat vinna på sin sida, sammankallade han nu ett slags nationalförsamling och lät högtidligt utropa sig till negus, konungars konung af Etiopien. Genom resande och missionärer hunno rykten om dessa tilldragelser i det aflägsna, nästan bortglömda Åbyssinien till Europa. Det var omkring åren 1854 och 1855 som engelska och franska tidningar nnehöllo en och annan underrättelse om en ung krigisk och intelligent kejsare, som oestigit Abyssiniens tron och återställt ordningen i det af feodalberrar sönderslitna landet. Man skildrade den unge fursten som ett mönster af rättrådighet, och man tillskref honom storartade planer ill kristendomens utbredande i östra Äfrika. Allt detta var sannt, och särskildt bekräfades de omtalade planerna till korståg not Abyssiniens mohamedanska och hedniska grannar af ett handbref, som drotting Victoria helt oväntadt fick emottaga rån den afrikanske herrskaren, till hvars ramtidsdrömmar det hörde att återknyta len under mer än ett årtusen afbrutna förbindelsen mellan det kristna Europa och det kristna Abyssinien. Teodorus hade svurit att tillintetgöra len feodalism, som var hans fäderneslands 18 ;: — Iller 4:11 Jasa