månhet stadgad är. (D.-B.) Göteborg den I Maj. Vår riksdag arbetar flitigt. Det slöseri med tiden, som karakteriserade ståndsriksdagarne, har gifvit rum för en ansträngd verksamhet, som ockrar med de flyende immarne och ändå synes frukta att icke ninna med behandlingen af alla föreliggande ärenden, innan den faststälda tiden för densamma är utlupen. Om man frågar sig: hvad är resultatet af denna lofvärda flit, med hänseende till de stora magtpåiggande kulturfrågor, som ligga nationen varmast om hjertat — hvad är, då man ortser från de löpande, för hvarje riksdag återkommande ekonomiska ärendena och från de visserligen ganska vigtiga financiella spörsmålen, vinsten för vårt andliga lif af alla dessa motioner och betänkanden, af alla dessa ofta lifliga och sakrika debatter, som upptaga våra lagstiftares föroch eftermiddagar till ofta långt in på natten? Man kan då svara, att åtminstone en handgriplig vinst eller något, som kan blifva en sådan, föreligger från 1868 års riksdag: det i sina fordringar ganska hofsamma, men genom sin systematiskhet tillika genomgripande förslaget till det svenska undervisningsväsendets ordnande, hvilket riksdagens andra kammare med stor majoritet bifallit, och som nu väntar på första kammarens behandling, för att derefter öfverlemnas till regeringens åtgörande. Det är otvifvelaktigt, att andra kammarens beslut denna gång återspeglade nationens upplysta önskningar, och visst är, att intet vid denna riksdag fattadt beslut väckt en så allmän tillfredsställelse och glädje som detta. Det är under sådane omständigheter man med obehaglig öfverraskning finner Aftonbladet antyda, att hr ecklesiastikministern, som höll sig fjerran från debatterna i andra kammaren rörande undervisningsväsendet och hitintills icke låtit någonting förljudas beträffande regeringens åsigter i ämnet, ämnade antingen uppträda som förslagets motståndare, när detsamma skulle behandlas i första kammaren, eller ock hålla sig fortfarande undan, i afvaktan på att man medelst maskinationer, som underhand bedrifvas, skall lyckas få törslaget, åtminstone för denna riksdag, i tysthet aflifvadt. Af dessa tvenne utvägar synes den sednare yvärr icke osannolik, enär den temligen karakteriserar vissa ställningar och förhålanden inom ecklesiastik-departementet. Men för vår del hoppas vi, att om hr ecklesiastikministern skulle vara förslagets motståndare, han då må fritt och öppet uppträda såsom sådan, ehuru detta upprädande nu komme väl sent och omotiveradt. Man finge då erfara på hvilken ståndpunkt hr ecklesiastikministern egentigen står, och det liberala partiet erhölle då visshet om hvar det egentliga hindret ör utvecklingen af landets undervisningsväsen befinner sig, och kunde för framtiden taga sina mått och steg i enlighet dermed. Aftonbladet skrifver: Ecklesiastikministern har ej gjort representationen bekant med de åsigter, han hyser i afseende på de förslag om reformer i skolväsendet, som andra kammaren i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det tillfälliga utskottets utlåtande för sin del beslutit att inför K. M:t framlägga. Enligt hvad vi erfarit, antager man att ecklesiastikministern skall bryta tystnaden, då ärendet förekommer i första kammaren. Om så skulle ske, kan man svårligen tilllämpa ordspråket: bättre sent än aldrig. Ty skulle ecklesiastikministern anse sig böra i elfte timman bekämpa andra kammarnes åsigter, torde såsom resultat af första kammarens förhandlingar i ämnet kunna motses antingen förkastandet af andra kammarens förslag eller sådana mo3 difikationer af dem, att för denna gång hela frågan undanskjutes. Det stadium af riksdagens förhandlingar i ämnet, der regeringens åsigter bort uttalas och hennes inflytande göras gällande, inträdde utan tvifvel vid frågans behandling i andra kammaren. Har ecklesiastikministern åter önskat ett af regeringen opåverkadt uttalande i ämnet, så iakttager han naturligtvis samma hållning, när det förekommer i första kammaren. Representationen får då framdeles erfara regeringens åsigt om dessa vigtiga frågor. Det har under några dagar berättats af personer, som anse sig vara väl underrättade, att vissa inflytelser skulle vara i verksamhet för att få hela ärendet i tysthet begrafvet. Man säger, att det första kammarens tillfälliga utskott, till hvars