använda högst 25,000 rdr för anställande af undersökningar med afseende å framtida fortsättande af stambanorna inom de trakter K. M:t kan finna skäligt att låta dylika undersökningar anställa. Punkten bifölls utan öfverläggni Å som den följande, i hvilken tillstyrkes att riksdagen ville lemna utan afseende frih. Bildts motion, att, derest riksdagen funne lämpligt att, vid beviljande at det af K. M:t äskade anslaget till jernvägsundersökningar uttala någon åsigt om föremålet för dessa undersökningar, dervid företrädesvis måtte komma i betraktande den linie, som, utgående mån Thureherg vid Stockholm—Upsalabanan öfver Almarestäk och Sevalla, går till Norbergs samt vidare öfver Smedjebacken till Grängesbergs malmfält mot Insjön i Dalarne. I sjunde punkten hemställer utskotiet om afslag å hr L. Nordenfelts motion om beviljande af ett extra anslag af 15,000 rdr för verkställande af utredning om hvilket inflytande en jernväg, utgående från jernvägen mellan Örebro och Köping till sjön SilJan och Falun, dels snart efter dess fullbordande, dels och i framtiden kan antagas utöfva på nettoinkomsten af statens jernvägstrafik och på landets metalltillverkning och näringsförhållanåen i allmänhet, äfvensom om hvilken ränta på byggnadskostnaden en sådan jernväg kan antagas lemna. En liflig diskussion uppsted med anledning härat. Bifall till punkten påyrkades af grefvarne E. Sparre och af Ugglas, friherre Tersmeden, m. si. talare. Staten borde ingalunda bekosta undersökningar af dylik art som den ifrågavarande. Anspråken skulle derigenom sannolikt tilltaga i den mån, att följden deraf blefve den, att staten till slut tvangs att åtaga sig en materiel garanti för anläggningarne och i alla händelser åtminstone förbinda sig till en moralisk sådan. Å andra sidan ansågo en mängd talare, såsom hrr Wzern, Heykensköld, L. M. Nordenfelt m. fl. denna bana af det större gagn ej endast för de provinser den skulle genomlöpa, utan för hela landel, att undersökning borde på statens bekostnad verkställas. Punkten blef slutligen genom omröstning med 62 röster mot 56 bifallen. Ninoriteten röstade för antagandet af motionärens förslag. Samma utskotts utlåtande N:o 86, med hemställan att en i andra kammaren väckt motion om förändrad organisation af rikets försvarsväsende ej tte till någon riksdagens åtgärd föranleda, godkändes utan diskussion. Utskottet hemställer med avledning af åtskilliga i kamrarne väckta motioner angående ändringar i indelningsverket, båtsmanshållet och andra försvarsverket till sjös rörande frågor i utlåtandet N:o 87, dels att motionerne ej måtte, för så vidt de asse indelningsverket, till någon åtgärd föranleda, dels ock att riksdagen ville hos K. M:t anhålla om utredning huruvida och på hvad vilkor det på rustoch rotehållare nu hvilande båtsmanshållet må kunna antingen lindras eller ock aflösas samt på andra samhällsklasser fördelas, äfvensom att, i sammanhang med det förslag, K. M:t kan komma att i fråga om lindring eller aflösning af rustningsoch roteringsbesväret i allmänhet till riksdagen aflåta, K. M:t täcktes föreslå åtgärder, ledande dertill att likställighet med de öfrige rustoch rotehållarne i detta hänseende må de båtsmansskyldige beredas. Kammaren biföll utlåtandet, dock, hvad sednare punkten af detsamma angår, med den af frih. von Otter föreslagna förändring, att åtgärderne för lindring af båtsmanshållet ej behöfva föreslås isammanhang med förslaget om reglering af rustningsoch roteringsbesvär i allmänhet. Andra kammaren. Företogs till behandling statsutskottets utlåtande N:o 85, i anledning af dels Kongl. Maj:ts proposition, angående anslag till fortsättande af statens jernvägsbyggnader, dels enskilde motionärers framställningar angående anslag till bestridande af undersökningskostnader i afseende å föreslagna jernvägslinier. Utskottets första hemställan, att alla de medel, hvilka vid innev. riksdag för jernvägsbyggnader beviljas, uteslutande skola användas till fortsättande af arbetena å nordvestra stambanan, godkändes utan diskussion. Rörande åter utskottets hemställan att riksdagen måtte till fortsättande af arbetena å nordvestra stambanan för år 1869 till utgående från statskontoret på extra stat anvisa en summa af 2 mill. 250,000 rdr, uppstod deremot en öfverläggning, som upptog någon del af förmiddagens och hela eftermiddagens sammanträde. Det var ett upplifvande af den fordna jernvägsstriden och samma skäl för och emot jernvägarne som då anförts, åberopades nu. Flera olika meningar sökte göra sig gällande om storleken af den summa, som borde för fortsättande af arbetena vid ofvannämnda stambana anvisas. Hufvudsakliga skälen för högre anslag än det af utskottet föreslagna, vore banans politiska och kommerciella vigt med afseende på Norge, de ekonomiska fördelar, som ett skyndsamt fullbordande af den omförmälda bansträckningen ansågs medföra, samt det välbetänkta deri, att, då man i alla händelser för regleringen af riksgäldskontorets affärer vore nödgad att upptaga ett utländskt lån, detta lån gjordes tillräckligt stort för att dermed kunna fullborda den ifrågavarande stambanan. Andra sidans talare anförde såsom hufvudargument för sin åsigt, att jernvägsanslaget borde inskränkas så mycket som möjligt, landets oförmåga att bära ytterligare skuldsättning och nödvändigheten derför, att icke göra denna större än som var oundgängligt för fyllandet af den nuvarande statsbristen. Denna sidans förnämsta kämpar voro hrr Björck och Hierta, understödda af hrr Indebetou, Jöns Pährsson, C. Ivarsson, O. B. Olsson m. fl., hvilka derföre yrkade bifall till utskottets hemställan. Hufvudsakligen förenande sig i sistnämnde talares åsigter, ansågo likväl hrr frih. Liljencrantz, Medin, Sjöberg och Witt att summan utan våda kunde höjas till 3,090,000 rdr, i enlighet med en af hr Wern afgifven reservation. Grefve Posse, med hvilken hrr Hedengren. Murn och Ocklund förenade sig, yrkade att för ändamålet måtte anvisas 6,180,006 rdr, deraf 1 mill. borde redan detta år utgå. Bland förfäktarne för högre anslags beviljande anslöto sig likväl de flesta till den af K. M:t uti proposition i ämnet uttalade mening, enligt hvilken till arbetena för nordvestra stambanans fortsättande behöfdes 4,650,000 rdr, då banan beräknats kunna vara färdigbygd under år 1871. Detta anslag förordades sålunda af hrr Lindström, N. Andersson i Brevik, frih. Gripenstedt, statsrådet Lagerstråle, Hedlund, C. A. Larsson, v. Troil m. fil. Hr Mannerskantz ansåg äfven detta sistnämnda anslag böra beviljas, men att deraf redan detta år måtte anvisas 1 mill. rdr. Efter slutad diskussion och begärd votering verkställdes först omröstning om kontraproposition, dertill med 93 röster mot 72, hvilka afgåfvos för hr Weerns ofvannämnda reservation, antogs K. M:ts proposition om anslagets