Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 april 1868, sida 2

öfver den elegante militärens förslag att hon skulle bli gudmor. Min hustru gladde sig åt att få emottaga så fint folk i vår hydda, Akten yerkställdes i kyrkan och med stor högtidlighet. Med anledning af de förnäma saddrarae ansåg kapellanen sig böra hålla ett tal. Pierrette, klädd som en markisinna, — honnes gudmor hade ej sparat något, — tycktes ej Vilja göra sig förtrogen med hans högvördigists latin; hon accompagnerade den helige mannens förmaningar med gälla skri, Hon räckte till och med ut tungan åt honom, Officern å sin sida hade dragit försorg om åtskilliga sorter Bordeauxoch Boursogne-viner. Man intog muntert en god middag. Martine försmådde ej sin hembygds ypperliga viner, och jag klingade med alla. Man tryckte hvarandra så ofta, att den unga damen slutligen förklarade, att åsynen af en döpelseakt var en ljuf själsnjutning, hyarpå underlöjtnanten svarade med en artighet, som jag ej hörde, men som framkallade en blyg rodnad på den unga damens kinder. Slutligen måste man åtskiljas, — men först sedan man försäkrat hvarandra om ömsesidig vänskap. Jag har aldrig återsett gudfadren eller gudmodern, och jag vet ej om de hafva följt vår vördige kapellans förmaningar. Då jag vaknade följande morgon, kände jag mig tung i hufvudet. Pierrette slumrade i sin vagga. Jag betraktade henne länge, länge. — Ingenting är vältaligare än dessa kära små munnar, som ännu aldrig hafva talat. Min eftertanke averkom under detta betraktande. Månader förföto, och barnet blef dag