Maronis stränder samt nästan öfverallt på ön Cayenne. Det var för Pierrette, och detta fall prutade jag ej. Det var kroketter, våfflor, pastejer m. m. — en hel addning. Stort bryderi då mina sötvarorskulle läggas in. De vanliga papperspåäårne voro ej tillräckliga. Man letade öfverallt efter lämpligt omslag. Man upptäckte slutligen en bundt franYska tidningar, som en sjöman hade lemnat i pant för logi och mat, under heliga. försäkringar att han skulle infria dem vid första tillfälle. Man sparade ej på omslagspapperet, emedan varan blifvit beald utan invändning. Min nya colli liknade ett monument, så ansenliga voro dess proportioner, Jag lade den på min axel och skyndade till krogen, den gemonsamna mötesplatsen. Denna krog var ett walf, i hvilket det var nödvändigt att sränna ljus hela dagen för att ersätta risten på fönstergluggar. Stort tumult då jag inträdde. Förgäftös anmärkte jag att tiden var långt framkriden, att natten snart skulle inbryta, ch att det ej var lätt att gå uppför Ålaoni, mot strömmen samt mellan blindär och klippor; den allmänna meningen ar att struparne behöfde fuktas ännu nera före hemresan. Jag tystnade och satte mig i ett hörn, nder det matte skenet från en bleckampa; jag ställde mina fröpäsar i näreten. — Men bakelsepaketet lemnade jag j, ur sigte, det låg på bordet framför dig. (Forts.)