Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 april 1868, sida 2

henane uppmärksam på den slumrande lillas täckhet. Det var samma mörka hår som moderns, samma långa ögonhår, samma friska färg. Jag observerade dagligen den lilla kära varelsens utveckling, Martine belönade mina loford med ett leende eller en händtryckning; men jag märkte att hon ej var så berusad som jag. Hon var allvarligare än jag och hän båsseis aldrig åt de första intrycken. on var hängifven, vaksam, uppmärksam och en verklig husmor. Pierrette vårdades som en liten prinsessa, och hennes ystra glädjeutbrott lifyade vår hydda. oo — frud vet nog hvad hän gör! tänkte Jag, Ä Och Jag isomnade lycklig likt en man, som ej tviflar på framtiden. Såningstiden var inne, och mina efterhand ökade odlingar hade snart uttömt mitt vanliga förråd. Köpmännen i Saint-Laurent höllo spanmålen i högt pris, af det enkla skäl att de ej fruktade någon konkurrens; de ville låta oss dansa efter sin pipa. Jag erhöll tillåtelse att bege mig till byn Hattas, der indianerna, mindre erfarna än våra landsmän spanmalshandlarne, sålde sina produkter till billigare pris. De äro desto medgörligare i handelsaffärer, som odlingen ej kostar dem någon möda. Jorden erbjuder dem sina frukter och frön, de skörda dem, — ingenting vidare. Hvarje slags arbete anse de icke öfrerensstämmande med menniskans värdighet, Resan från Saint-Laurent till Hattas är mödosam; isynnerhet gäller detta om återresan. Till lands vore den omöjlig; sumpmarker, som sjunka under fötterna, derefter sträckor af ogenomträngliga spår,