Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 april 1868, sida 1

att han nu, efter ministerens förklaring, vill rösta för den — ja, då störtar en hel skara liknande modiga män med honom, och trots Lehmanns, Kriegers, Brocks, Davids m. fles vältaliga: ,röstar ejl, trots 13 Nej, öfpergick lagen likväl, med 36 röster, till tredje behandlingen, vid hvilken den troligen kommer att antagas ). Man skall måhända nu fråga: Hvad är det då, som förmått ministeren att göra denna sak till en kabinettsfråga? Den nuvarande ministeren har författningsstridigheterna att tacka för sin tillvaro. Man grep den gången begärligt efter maktens sötma och ansåg det lätt att bära dess bördor. Men detta antagande höll icke streck. En parlamentarisk regering var icke fullt så lätt att föra, som man föreställt sig då man på sitt gods ute på landet, vid ett godt glas vin och en äkta Havannacigarr, talat om saken med sina vänner ; det fanns en mängd olika, ej alltid trefliga eller intressanta aktstycken, i hvilka man måste sätta sig in; det fanns en mängd invecklade frågor att lösa; utlandets politiska situation erbjöd mångfaldiga snaror och fällor för den unge statsmannen, och dertill kommo ytterligare de många förpligtelser och band, hvilka en politisk ställning pålägger. Allt detta bidrog mäktigt att göra isynnerhet grefve Frijs utledsen på sin roll som ministerI president, och han sökte upprepade gånser ett tillfälle att echappera, hvilket det dock ej lyckades honom att finna. Med honom följde hela kabinettet, hvars egentllige bärare han är. Åtskilliga omständigheter bidrogo ej litet till att öka denna olust för att fortfarande behålla makten i sin hand. Ministerens uppgifter för den närmaste tramtiden äro ingalunda lätta. Genom antagandet af jernbanelagen ha thingen nyligen åt ministeren uppdragit det betydliga arbetet med utvidgandet af vårt jernvägsnät; härens och flottans omorganisation står på dagordningen; men mera än allt detta ha helt säkert de svåra underhandlingar, hvilka vi för närvarande föra i Berlin, och den olyckliga försäljningen af de vestindiska öarne bidragit till att göra ministeren ledsen på sin ställning. Hvad den sistnämnda saken beträffar, vill jag blott anmärka — hvilket måhända ej alla läsare erinra sig — att Danmark för någon tid sedan sålde sina vestsindiska öar till de nordamerikanska tristaterna och att befolkningen på öarne genom en allmän omröstning förklarade sig för öfvergången till Amerika. Den frist, inom hvilken köpet skulle vara godkändt af kongressen, är emellertid längesedan utlupen, utan att detta skett, då kongressen vägrar att godkänna Johnsons dispositioner, och vi befinna oss sålunda i den behagliga ställningen, att Amerika ej vill köpa af oss de öar, hvilkas befolkning redan förklarat sig vilja tillhöra de amerikanska fristaterna. Ett sådant fall bör nog kunna göra medlemmarne af en minijstör uttråkade och utledsna på allt. Det är fördenskull också en allmän mening i välunderrättade kretsar, att ministeren endast begagnat valmenighetslagen såsom en förevändning för att kunna befria sig från en ställning, som dag efter dag blir mera besvärlig för densamma(?). Men, såsom jag förut antydt, finnes efter den förhandling, som egt rum, all möjlig utsigt för, att lagen vid tredje behandlingen kommer att antagas, och ministeren är då nödsakad att qvarstanna. Saken är helt enkelt den, att man ej vet, hur man skulle få en annan ministör bildad. Det gäller naturligtvis först och främst att finna personer, som äro uppgifterna vuxna, och med mindre man ville hänvända sig till det Hallska lägret, skulle sådana personer ej vara lätta att uppdrifva. Ett ministerium Hall skulle för ögonblicket måhända vara mindre väl sedt, likasom det ock blir en stor siråga, om Hall sjelf skulle vara villig att på nytt kasta sig in i politikens bränningar och skär. Man söker derför med all makt hålla på den nuvarande ministören, och äfven från håll, der man eljest ej är gynnsamt stämd mot lagen, har man tillfrådt dess antagande, blott af fruktan att mista ministeren, Det är derför, såsom ag började med att säga, en spänningens och ovisshetens tid, hvari vi för ögonblicket befinna oss. NVi vända oss nu bort från dagens brän; nande politiska fråga, för att i lugn och ro besöka ett af vetenskapens tempel. Köpenhamn har fått en praktbyggnad mera. Det är universitetets nya naturhistoriska museum, som nu närmar sig sin fullbordan och som är beläget i Köpenbamns Quartier Latin-. Dit gå vi alltså. Likasom Seinen i Paris åtskiljer de båda delarna af staden, så delas äfven Köpenhamn i tvenne delar genom en rad af gator, hvilka i fortsatt linie sträcka sig hela staden igenom från vallarne till hamnen, den såkallade ,, Route, hvars båda väsentligaste stycken äro Vimmelskaft och Östergade. Till venster om Routen, när man kommer från Vesterport, inkommer man i ,det latinske Landå, och isynnerhet när man infinner sig här på förmiddagen, på den tid då föreläsningarne ega rum, kan man af den massa studenter, som färdas här, lätt se hvarthän man kommit, medan deremot om eftermiddagen den stillhet och tystnad, som råda, likaledes bevisa, att man befinner sig i en serskild del af staden, som har sin egendomliga fysionomi. På Frue Plads, midt emot Köpenhamns . Notre Damen— — I CT A — a.:— —