Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 april 1868, sida 2

Ng 5 St L —1 AA —— Från England. (Korrespondens till Handelstidningen). London d. 24 April 1868. Ehuru syrenerna allaredan äro i blomma, hafva vi dock den mest ombytliga väderlek, strida regnskurar, qvaf luft, hagelbyar och nattfroster, just icke det väder, som trädgårdsmästare tycka om, men landtbrukarne hafva ej lidit deraf, utan äro belåtne med skickelsen ofvanifrån. Vi stadsboar ställa oss dock på trädgårdsmästarnes sida; vi tycka ej om denna dyiga period, då vi aldrig veta, huru vi skola kläda oss och för säkerhetens skull städse måste promenera med paraply. Men skoputsarne hålla med landtbrukarne; de göra briljanta affärer. I sanning tror jag ej, att någon plats kan uppvisa smutsigare gator än London, men det är dock naturligt, tillfölje dels af den enorma trafiken, dels at nejdens jordmån, som är fet lera. Man bemödar sig dock på allt sätt, äfven med stor uppoffring af penningar, att förbättra renhållningsväsendet; sålunda har man frångått det förut brukade systemet att på entreprenad kontrahera om gaturenhållningen; drätselkammaren håller numera sjelf en armå af sopare, och nu sker sopning åtminstone hvarje. natt utom Lördagen på alla platser. Kontrakter för bortkörning af spillningen, sedan den är sopad i högar, säljas deremot till landtbrukare. Förr använde man vattenledningen att tvätta gatorna, men detta blef dyrt, utan att vara ändamålsenligt. All den flytande spillningen från husen går i kloakerna; men kolslagg, aska, sopor, affall från köket etc. samlas i täckta lårar i hvarje gård, och dessa tömmas hvarje vecka eller så ofta de äro fulla, hvilket tillkännagifves sålunda, att man ställer i fönstret på nedra botten en pappskifva, hvarpå är tryckt ett stort D (,,dust eller sopor.) Kontrahenter, som betala för rättigheten att afhemta, veta nog hvad de göra. Ty sedan kärrorna blifvit tömda på en särskild utom staden belägen tomt, tager en armå af gamla qvinnor hand om sorteringen af innehållet. Rena kolbitar utplockas, och endast försäljningen af dessa för lägre pris till de fattige betäcker alla arbetskostnaderna; sedan utplockas och sorteras lumpor, jernbleck, jernbitar, glas och porslin, papper, kork, med ett ord allt möjligt, så att man har ett särdeles sorteradt lager att bjuda på, hvilket alltid finner köpare. Mången gång finner gummorna penningar och annat af värde. Fyndet är då deras egen extra förtjenst. Sedan allt är utplockadt, sållas kolstybbet från askan samt användes till bränning af tegelsten. Enär jordmånen öfverallt kring London innehåller de nödvändiga materialerna för tegelbränning, behöfver man endast på den plats, som skall bebyggas, uppföra ett tätt skjul för tegelformarne. Den formade stenen ställes på kant i långa rader, ett par fot breda och fyra fot höga med spelrum för vinden. Dessa rader eller genombrutna murar täckas mot regn med löst pålagd halm. Så snart stenen har nog fasthet och hårdhet att kunna uthärda bränningen, lägges den upp i hög tätt tillsammans och så högt som ett litet hus. Hela denna hög täckes med kolstybb, och stenen brännes på vanligt sätt, men elden underhålles såsom vid kolmilor medelst lufthål. Huru god stenen blifver, är en annan sak, och bäst kan man bedöma det, då man betraktar någon af de nu öfverallt för gatu-utvidgningar pågående husnedrifningarne. Gruset, askan m. m. säljes antingen till landtbrukare, eller också användes det oftast att blandas uti murbruk. Den ofantliga massan af den öfriga spillningen samt vattenflödet från regn och ledningar ha hittills genom kloaker förts närmaste väsen till Thamesn, förorsakande en förfärig och skadlig stank, på samma gång som loden derigenom uppgrundades, och fisken ördrefs. Efter upprepade klagomål från undhetskollegium och fiskeri-intendenten, amt efter väldig bearbetning från pressen