hvilket i talarens tanke skulle skadligt inverka på grunden för första kammarens tillsättande. Då nu emellertid kammaren i afseende derå stannat uti ett motsstt beslut, ansåg talaren att, i konseqvens härmed, äfven utskottets förslag i denna punkt borde gillas, så mycket heldre som det ej kunde bero på större eller mindre förmögenhet att med behörig urskiljning välja statsfullmäktige, hvilket vore det hufvudsakligaste åliggandet för städernas röstberättigade. Hr Landgren yrkade återremiss, hufvudsakligen för att bestämmelserna om riksdagsmannaval måtte ur kommunallagstiftningen utbrytas samt i en särskild lagsamling införas. Återremiss påyrkades äfven af grefve J. O. Mörner, som ansåg att man med skäl kunde finna sig tvek sam att fatta beslut i ett ämne, hvarom så olika åsigter gjort sig gällande. Med särskildt afseende å den ytterliga vigt, som måste tillerkännas frågan, föreställde sig talaren, att densamma ovilkorligen måste vinna på att komma under utskottets förnyade ompröfning. Sedan vidare hr Tornerhjelm, grefvarne Hen. Hamilton och af Ugglas samt frih. Nordenfalk yttrat sig för afslag samt hr Säve uttalat ett vilkorligt bifall till utskottets hemställan, blef densamma efter anställd votering, afslagen med 55 röster mot 53, hvilka sednare afgåfvos tör återremiss. I öfverensstämmelse härmed afslogs äfven 9 8, afseende den begränsning i röstmaximum på landet, att derstädes ej må utöfvas rösträtt för större antal röster, än som svarar mot en tiondedel af kommunens hela röstetal efter röstlängden. Uti 11:te punkten hade utskottet, under förutittning af riksdagens bifall till de af utskottet öreslagna maximibestämmelser, hemställt, att åtskilliga vid denna riksdag väckta förslag om inskränkningar i bolagets kommunala rösträtt icke måtte till någon åtgärd föranleda. Denna punkt blef återremitterad på yrkande af hrr Wallenberg, Hazelius, grefve af Ugglas, friherre A. C. Raab och hr Weern m. fl. Då andra kammaren redan bifallit utskottets hemställan och frågan således vid denna riksdag förfallit kan återremiss icke leda till någon åtgärd, men kammarens pluralitet ville dock genom sitt i denna punkt fattade beslut uttala sin åsigt om det sätt, hvarpå de öfverklagade missförhållandena i afseende på den kommunala rösträtten lämpligast kunde afhjelpas, — missförhållanden, hvilka första kammaren fann uteslutande härflyta från den dessa bolag tillerkända rösträtt. Utan nämnvärd diskussion godkändes härefter utlåtandets öfriga punkter, deri utskottet, med afstyrkande i öfrigt af åtskilliga motioner, hemställt, att riksdagen ville besluta dels ett tillägg till 70 i kongl. förordningen om kommunalstyrelse i stad den 21 Mars 1862, hvarigenom samma paragraf erhåller följande lydelse: ,Efter slutad uppbördsstämma ingifver drätselkammaren till magistraten berättelse, huru uppbörden utfallit, och fogar dervid restlängd öfver oguldna stadsutskylder. Magistraten låter de oguldna utskylderna i laga ordning uttaga och till drätselkammaren aflemna. Vid indrifvandet af sådana medel må derutöfver hos den restskyldige uttagas tre procent af det resterande beloppet; dels ock att 17 5 i kgl. förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 Mars 1862 skall erhålla följande förändrade lydelse: , Fre ordinarie kommunalstämmor skola årligen hållas: en i Mars för besluts fattande i anledning af berättelsen om föregående årets räkenskaper och förvaltning, samt inom de härader eller tingslag, der sommarting hållas, för val af landstingsmän eller af valmän för landstingsmäns väljande; en i Oktober för bestämmande af kommunens utgiftsoch inkomststat enligt 8 63, och en i December månad för granskning af såväl fyrktalslängden, som debiteringsoch uppbördslängden, samt för anställande af val till de befattningar inom kommunen, hvilka vid årets slut blifva Iediga, äfvensom för val af revisorer osh af valmän för landstingsmäns väljande i de härader eller tingslag, der landstingsmannaval skall ske å vinterting.