Lördagens sammanträden. Fortsatt behandling inom första kammaren af Iagutskottets utlåtande N:o 31, ang. ifrågasatta förändringar i gällande kommunalförsattningar. Vid fortsatt behandling af lagutskottets utlåtande n:o 31, i anledning af väckta förslag om ändringar i gällande kommunalförfattningar, förekom först S:dej punkten, deri utskottet, för att bereda en rättvis och billig begränsning uppåt i kommnnalrösträtten, hemställt, att röstmaximum i städerna och hvar och en af Stockholms valkretsar måtte bestämmas till 140 af stadens eller valkretsens hela röstetal efter röstlängden, dock så att ingen i något fall må utöfva rösträtt för mer än 100 röster. Härom: uppstod en liflig och långvarig öfverläggning, för hvilken Dagbladet på fi jande sätt redogör. Den öppnades af h. exc. frih. de Geer, hvilken visserligen ej ville påstå, att nuvarande begränsning af kommunala rösträtten vore den lämpligaste, men dock fann erfarenheten ännu allt för ringa samt utredningen af dithörande förhållanden allt för litet utvecklad för att derpå för det närvarande kunna grunda en lycklig lösning af frågan. Endast detta skäl skulle hafva talat tillräckligt för att nu ej göra något, men härtill kom dock en omständighet, som hindrade talaren från att godkänna utskottets förslag, nemligen den, att detsamma vore grundadt på allmänna bevillningen, hvilket skulle beröfva lagen behörig stadga, då en förhöjning i bevillningen skulle komma att gifva öfvervigt åt de lägst beskattade, men en nedsättningi deri hufvudsakligvn komma de högst beskattade till godo. Den af utskottet föreslagna bestämmelsen skulle blott hvila på fullkomlig billighet, så länge allm. bevillningen qvarstår orubbad, men hvarje förändring deri åstadkommer äfven rubbning uti det af utskottet uppgjorda systemet och huru lätt kunde! ej tänkas inträffandet af en sådan bevillningens vare sig höjning eller sänkning, allt i mån af statens större eller mindre behofver. Hr Weern ansåg att något visserligen borde göras för att mildra missnöjet inom landet, som väl åtminstone till någon del kunde anses grundadt, men ännu hade man ej någon stadgad eller tydligt uttalad opinion att stödja sig på. Framförallt fordrade frågan en grundlig utredning, hvadan önskligt vore att regeringen till nästa riksdag framlade ett förslag, grundadt på röstskalor, som från alla kommuner infordrats och hvaraf man kunde få inhemta huru förhållandena verkligen gestalta sig. Talaren yrkade för det närv rande afslag. Deremot förordades utskottets förslag af hr Ch. Dickson, hvilken ej kunde dela föregående talares åsigt att vänta tills opinionen stadgat sig. Förofrigt vore förnämsta orsaken till detta missnöje att söka i bolagens tryckande inverkan på kommunalbesluten, men detta komme ju att! till väsendtlig del regleras genom godkännandet af förevarande förslag, som talaren i öfrigt fann vara ganska välgrundadt, en åsigt som jemväl delades af frih. A. C. Raab, hvilken dock, med afseende å frih. de Geers förklaring, ej ville yrka bifall till utskottets hemställan, utan föreslog återremiss. Derigenom visade man åtminstone att man önskade göra något vid frågan. Grefve E. Sparre erinrade derom att det tillhörde de rätt konservativa grundsatserna att ej motsätta sig ändamålsenliga reformer. Tidsandan vore en mägtig ström, som det vore dåraktigt att motsätta sig — äfven de starkaste dammar skulle deraf genombrytas — denna ström borde mildras, så att säga kanaliseras, och derigenom bringas i sin rätta rigtning. På detta sätt skulle samhället otvifvelaktigt utvecklas på ett sätt, som icke kunde annat än vara med dess sanna bästa förenligt. Det närvarande förhållandet skulle, om det fortfore, komma att hos de lägre röstberättigade alstra en harm, som kunde leda till förökade pretentioner. I afseende å frih. de Geers erinran derom, att utskottet baserat sin hemställan på en vacklande grund, eller bevillningen som kunde höjas eller minskas, erinrade talaren, att detta kunde förekommas derigenom, att nuvarande bevillningen lades till grund för det föreslagna stadgandet. Tal. yrkade bifall till punkten. Häruti instämde hrr Faxe, Hasselrot och Frisk. För bifall till punkten talade äfven grefve C. G. Mörner, hvilken visserligen motsatt sig förslaget om rösträttens utsträckning nedåt, nea 6