Riksdagsbref. Stockholm d. 26 April 1868. Den aning jag i mitt föregående bref uttalade derom, att första kammaren icke skulle bifalla ens lagutskottets moderata förslag i fråga om den kommunala rösträtten, har gått i fullbordan. När man i går kom till det möment i nämnda utskotts betänkande, deri det föreslås, att rösträtten i stad skulle inskränkas till !;, af samtliga rösternas belopp, dock så att ingen finge hafva mer än 100 röster, mötte detta förslag ett häftigt motstånd. Äfven många, som velat gå in på begränsningen 159, ogillade maximum af 100 röster, såsom förändrande rösträtten efter bevillningen, hvars bestämmande beror väsentligen på andra kammaren. Detta moment framhölls särskilt af H. Exc. justitiestatsministern. Man bör, för att bilda sig ett opartiskt omdöme i denna sak, erinra sig det nära samband, hvari den kommunala rösträtten, hvad angår val, stod till det nya representationsförslaget. Det anfördes just såsom ett hufvudargument mot detta förslag, från motståndarnes sida, att den rösträtt, hvarpå såväl den första som den andra kammaren hvilade, icke skulle blifva var