var emellertid endast blindt allarm, ehuru det telegraferats till Newyork efter polis. Tyskarne hade under tiden bättre förskansat sig; men vid ett förnyadt anfall vunno irländarne större terräng och höllo just på att bana sig väg in i byggnaden, då polis plötsligt anlände. Befälhafvaren för polisstyrkan uppmanade genast de stridande att upphöra med striden, men blef icke åtlydd, hvarför polisen med väpnad hand gick emellan, men då vände sig irländarnes raseri lika mycket emot polisen som emot tyskarne. Nu kommenderades eld och fyra irländare neddignade till marken. Detta tycktes göra någon verkan, men hade ej en större polisstyrka, som i detsamma uppmarscherade från stranden, blifvit synlig, hade troligen den första polisafdelningen blifvit öfvermannad. Derefter ankom den ena polisafdelningen efter den andra, och genom en skicklig manöver omringades såväl byggnaden som de utanför varande irländarne. Lugnet blef nu snart återstäldt. 32 personer blefvo mer och mindre farligt sårade under denna kravall, hvaraf följden bland annat blifrit att en mängd irländare måst lemna inrättningen och söka sig husrum och föda hvar de kunna. Det bör tilläggas, att de öfriga på ön representerade nationerna från Europas fastland, deribland äfven svenskarne, stodo på tyskarnes sida. För någon tid sedan stäldes telegraflinien emellan Europa och Amerika 1 förbindelse med telegrafledningen till S:t Francisko i Californien. Ett telegram från London till S:t Francisco afsändes kl. 7,21 m. på morgonen från Valentia, yttersta ändpunkten i Europa, passerade Newyork kl. 2,35 m. natten förut — Newyork-tid — och mottogs i S:t Francisko kl. 11,21 m. eftermiddagen föregående dag — S:t Francisko-tid — eller åtta timmar, efter klockan, före den tid då det afsändts. Hela proceduren upptog 2 minuter verklig tid, och telegrammet genomlöpte en vägsträcka af cirka 14,000 engelska mil. Ehuru det finnes en kongressakt, som förbjuder polygami eller månggifte, och ehuru Förenta Staternas regering i staten Utha, mormonernas stamhåll, insatt en domstol i akt och mening att der upprätthålla lagarnes anseende, så fortfara likväl mormonerna att uppenbart trotsa nämnde kongressakt. Helt nyligen gifte sig Brigham Young, mormonernas profet eller andliga öfverhufvud, för 31:sta gången. Den lyckliga bruden var en viss Merivine van Cott, en dam på 28 år och förut gift med en viss hr Cott, från hvilken hon blifvit skiljd. Hon är, som nämndt, den 31:sta i ordningen af mormonprofetens hustrur, då likväl i räkningen icke inbegripas hans många provisoriska hustrur, hvilka för kort tid ingå äktenskap med honom, för att göra sig förvissade om saligheten, den enligt mormonernas lära inga ogifta qvinnor kunna vinna. Utaf de föregående 30 hustrurna blef den sista, amelia Folsom, gift med Brigham den 29 Januari 1863. Hon har under sitt äktenskap fått presidera och intaga högsätet i mormontemplet, men nu fått afstå denna värdighet åt Lady van Cott och måste nu, lik en tjenarinna, sysselsätta sig med hushållsbestyren. Man undrar öfver, att Förenta Staternas regering ej gör slut på detta ofog och låter hr Brigham Young och hans stallbröder skörda sina gerningars lön. Genom skandinaviska nödhjelpskomitöens försorg kommer ett fartyg med last af mais att härifrån afgå till Gefle i början af Maj. A. M. H.