Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 april 1868, sida 3

men närmast och mägtigast talar i denna stund deltagandet för de efterlefvande familjerna till de i deras bästa år bortgångna männerna, fäderna och sönerna af åldriga medellösa föräldrar. Detta deltagande skall helt visst finna emottagliga hjertan äfven utom skärgården, som ej förmår med egna medel bispringa de nödlidande i den mån behofvet kräfver. Fiskarens lif likasom sjömannens i allmänhet är en ständig kamp emot faran och döden. Enkors och barns tårar äro kända på dessa kuster, men ännu aldrig har en olycka inträffat, som drabbat så många hem på en gång med sorg och fattigdom. Herren är — så lyda de tröstande orden — enkors och faderlösas vän. Så skola väl äfven de nu djupt sörjande vinna tröst i undergifvenheten och tålamodet, men de materiela behofvens tvingande kraf kan endast lindras genom barmhertighetens kärleksfulla bistånd. I det vi härmedelst vädja till denna barmhertighet, hvilken i vårt land och i dessa trakter aldrig förgätves varit anlitad, när det gäl!de verkliga behof, våga vi undertecknade, som hos konungens befallningshafvande erbjv dit oss att bilda en nödhjelpskomite, för att emottaga och på klokaste sätt använda samt redovisa de medel, som af den allmänna och enskilda barmhertigheten välvilligt kunna lemnas, vördsammast anhålla, att dessa medel insändas till Ndhrjelpskomitäen i Lysekil, och att de, som i Göteborg godhetsfullt insamlas, måtte aflemnas till Fru Grefvinnan Ehrensvärd, som lofvat mottaga dem. Vi våga äfven anhålla, att andra tidningar än ortens upptaga denna vår ödmjuka framställning. Lysekil den 23 April 1868. Gerhard ven Yhlen. G. E. Bundsen. Otto Loenbom. B. G. Mollen. Rob. Nordvall.