Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 april 1868, sida 2

ör tre eller fyra män, som lifvades af ett 3å fromt nit. Jag hade förberedt mina saner till Julhögtiden, Under, dagens lopp gick jag in i ka)ellet. Jag hade noga iakttagit hvar Marine hade gin plats, till venster om en peare, hennes stol var den sista af hela ralen. Jag skaffade mig en låg pall, hvilken jag ställde varsamt på andra sidan om den skyddande pelaren, Under midnattsmessan smög jag mig ill min pall, utan att väcka den:ringaste ippmärksamhet, och jag knäböjde, dold i skuggan. Korgossens klocka förkunnade aftonbör nen, och alla qvinnorna uppreste sig, Då Martine följde deras exempel, varseblef on mig, — ty jag sträckte försigtigt ram hufvudet, on gjorde en rörelse af sfverraskning och förde händerna åt sidan, ör att återvinna jemnvigten. Jag behöfda endast utsträcka min arm för att stödja henne; jag underlät det ej och hade den ljerfheten att trycka hennes hand till mina äppar, Under hela den tid, som bönen ortfor, lät hon sin hand hvila i min. — Ett ögonblick för att säga er ett par allvarliga ord, Martine, — jag måste tala med er i qväll, hviskade jag, i det ögonblick klockan förkunnade bönens slut. Midt under bullret af stolarne kunde non svara mig; — Stanna tills vi gått ul, Gudstjensten slutade snart, och jag behöfde ej länge vänta glädjen af hennes närvaro. Nunnorna läto sina botgörerskor appställa sig två och två, och vid ett tecken af abedissan satte tåget sig i gång. Jag utbytte en sista blick med Martine, och hennes beslutsamma ögonkast lät mig