Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 april 1868, sida 2

förtro oss sina döttrar? En brännmärkt tillvaro kan upprättas endast genom att stödja sig mot en annan brännmärkt tillvare. Tvenne svagheter kunna förenade alstra en kraft. Och dessutom, herr direktör, har jag redan sagt er, — jag älskar henne. Jag älskar med envishet, förblindelse, om ni så vill, jag älskar med en styrka, som beherrskar mig ända derhän, att om ni ville tvinga mig att afhöra skildringen af Martine Ferrands felsteg, skulle jag hoppa ut genom detta fönster, för att slippa höra ens ett ord. Jag älskar derhän, att jag härmed svär inför er, att jag aldrig någonsin skall rikta en fråga rörande det förflutna till henne, som samtyekt att förbinda sin befläckade tillvare med min olyckliga lott. Direktören lit mig tala till punkt. — Jag har förstått er, sade han helt enkelt. — Det skall bli som ni vill. Det gör mig ondt att upprepa, att förberedelserna kräfva tid. Det erfordras minst ett halft år, 2 Jag skall vänta! svarade jag beslutsamt. Och jag gick mot dörren. — Med första lägenhet, min stackars Pierre! Då jag vände åt sidan vid slutet af korridoren, märkte jag direktörens deltagande blick, som följde mig, De sex månadernas väntan, hvilka utänjdea till öfver nio, skall jag räkna oland de smärtsammaste, som jag har upptecknade i nutt minne, hvilket för öfigt ej är rikt på glada. Isynnerhet de tre första voro en bestänlig tortyr.