FIÅt ÅÅCmdOIHSI0 101 Kallas nasta Mändag stadens 10:de Rote, från N:o 94 till Cellfängelset, och nästa Tisdag stadens hela 6:te qvarter. hören hållas i Domkyrkan och börjas kl. 5 e m. Stadskateketen. Riksdagsbres. Stockholm d. 23 April 1868. Båda kamrarne hade i går plena såväl på förmiddagen som på aftonen. Hos båda började förmiddagens plenum med behandlingen af konstitutionsutskottets hetänka ade rörande Kongl. Maj:ts proposition om vissa ändringar i 6 och 7 Ss af regeringsformen, hvartill kommit en moFörtion af friherre David v. Schulzenheim il samma ämne. föreslog, såsom man torde erinr. upprättande af ett nytt statsdepartement för näringar och allmänna arbeten, hvaremot friherre v. S. ville hafv. tement för jordbruket och Kongl. Maj:ts proposition a sig, a ett deparkomnumikatio-) nerna. Kongl. Maj:t önskade tillika att erhålla i grundlagen infördt ett berättigande för konungen att låta vissa mål afgöras af vederbörande departementschef. Konstitutionsutskottet hade afstyrkt alla dessa förslag, hemställande i stället derför, att specifikationen af departementerna icke skulle ingå i grundlagen, hvarigenom man erhölle större frihet att ordna ärendernas fördelning inom regeringen. Det medgafs att civiloch finans-departementen voro alltför mycket betungade af ärender, men deremot skulle en sammer . ning kunna göras af landth svars-departementerna ti tt md venledes torde äte! ot ekt enda. öfverflyttas dellliga ärender kunna parier ern de mest betungade del em-aterna till dem som hade mindre yr. — Vidare föreslog utskottet, att egenskapen hos cheferna för justitiaoch utrikes-departementerna att vara statsministrar skulle upphöra, hvaremot konungen skullo bland statsrådets tio ledamöter utnämna en statsminister. Utan tvifrel innehöll detta utskottets betänkande många tänkvärda momenter, hvaribland förslaget om en statsminister eller konseljpresident, hvilken kunde beö kläda hvilken portfölj som helst eller ock vara utan portföli, förtjenar att särskildt beaktas. Ryktesvis berättas, att ett sådant förslag varit å bane inom regeringen och redan af Kongl. Maj:t godkändt, då skrupler uppstodo, framkallade från den ensidiga royautäns sida. Ninistören skulle, befarade man, härigenom komma att bilda en alltför kompakt enhet gentemot konungen. Så har man ock, i fråga om vissa ärenders öfverlåtande till vederbörande departementschefs afgörande, talat om ,,åtta konungarv. Orimligheten af ett sådant tal lärer man dock näppeligen behöfva visa, då det ju är klart att konungen omöjligt kan taga kännedom om alla de tusental af mål, som förekomma inom regeringen, Man hade befarat, att regeringen, och särskildt h. ex. justitiestatsministern, skull insistera på Kongl. Maj:ts proposition och sålunda betrakta kamrarnes bifall till konstitutionsutskottets betänkande såsom ett misstroendevotum. Men förklaringarne i första kammaren af h. ex. frih. De Geer och i den andra af statsrådet Ehrenheim häfde dessa farhågor. Hr Björcks motion om förändringar i embetsverkens organisation, hvilken blifvit föremål för behandling af särskilt utskott, gjorde det också till en nödvändighet att icke binda händerna genom att nu antaga hvilket förslag som helst. I andra kammaren öppnades debatten i ämnet af hr kriticerade konstitutions-utskottets betänkande, blottande bland annat vissa påtagliga svagheter i redakti lagsförändringar, som utskottet velat sätta i stället för Kongl. Maj:ts proposition. Frih. Liljencrante, ledamot af konstitutionsutskottet, försvarade utskottets betänkande, hvarå hr Witt deremot yrkade afslag. IIr Björck utredde skillnaden emellan regeringsärender och för ärender och uppställde till redaktion af den 6: för återremiss. ett nytt förslag te 8, yrkande derFrih. v. Schulzenheim försvarade sitt förslag till upprättande af ett. jordbruksdepartement, yrkande derför återremiss, ett yrkande, som också blef slutresultatet af flera följande talares framställningar. Hr Hedlund trodde, att om det i allmänhet icke var någon lycka för ett land att vara för mycket styrdt, så gällde detta framförallt näringarne. Det är frihet — hvarigenom sjelfverksamheten framkallas — som dessa behöfva, men icke förmynderskap. Det sedan några år tillbaka höjda ropet om en jordbruksministere, såsom utgörande ännu ett arcanum för botande af vjordbrukets betryck, utgjorde dock en förklaring till regeringens framställning. Vi hade inga andra allmänna kommunikationsanstalter än statens jernvägar och för dem funnes en särskild styrelse, likasom ock för de enda allmänna arbetena, jernvägsbyggnaderna. (Fästningsarbetena hörde till ett annat departement.) — Att regeringen vore öfverhopad med ärender, borde allvarligt behjertas, men sättet att häfva denna olägenhet, likasom ock att befria riksdagen från den massa af ärender, som nu hota att blifva oss öfvermäktiga, låge i decentralisationen, d. v. s. uti utvidgande af kommunernas och landstingens beslutanderätt beträffande lokala frågor. Talaren gillade i öfrigt såväl regeringens förslag att vissa mål må kunna afgöras af departementscheserna (såsom det bland annat tillgår i Schweiz förbundsregering), som ock konstitutions-utskottets, beträffande statsministern, yrkade återremiss. Sedan äfven de talare, som yrkat afslag å utskottets betänkande, förenat sig i yrkandet på återremiss, blef detta kammarens beslut utan votering. Första kammaren fortsatte öfverläggningarne i ämnet i aftonens plenum, och blef der esultatet, att konstitutionsutskotQCLCO — onen af de grundÄI (1 Bergström, som strängt valtnings1