DE TJUGOEN.S) Pariserskildringar af Scholl. (Öfversättning af Sigfrid Nyberg.) ANDRA DELEN. Man måste genom otaliga hinder af slingerväxter och snår hugga sig väg, innan man påträffar en rak och fast stam, som är lämplig till byggnadsvirke. Giftiga insekter surra omkring edra öron, täta massor af mygg, en oupphörlig och nästan omärkbar fiende, angripa er utan rast eller ro. Arm6er af myror betäcka marken. Man kallar dem eldmyror, ty deras bett bränner likt ett glödgadt jern. Jag sade armåer, ty dessa glupska varelser framrycka i regelbunden ordning, man märker att de äro underkastade diciplin, och att de anföras af en befälhafvare, som ganska väl förstår att använda sina anfallskolonner. Man måste äfven akta sig för skorpionen, som ligger gömd i trädstammarne; han anfaller icke, men han utdelar sitt stygn då man stör honom. Det är således rådligast att lemna honom i fred. Den ohyggligaste af alla dessa insekter är en spindel, som uppn r jättestora proportioner. Man kallar uonom krabbspindeln. Jag har dödat flera sådana, hvilkas svartaktiga, hårbetäckta mage öfverträffat ett gåsägg i storlek. Detta vid) Se H-T. N:o 93