Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 april 1868, sida 2

ssaknade dylika; jag hade till och med in I rättat solvisare på några hus, vägledd a sdo upplysningar jag Inhemtat i vår värdige direktörs böcker. Jag hade förtärdigat rörliga rökhattar, som vände sig efter vinden och hindrade spislarne från jatt ryka in under stormiga dagar, utan att räkna väderqvarnarne, hvilka utgjorde barnens fröjd. Hvad brydde jag mig för öfrigt om denna oväntade ,,grundplåt! — Jag kunde ej använda den för mig sjelf. Jag hade visserligen lust att skicka den till min stackars Saturnin; men tiden och stormarne! Och hvem ansvarade mig för att han ej hade ändrat vistelseort? Vid slutet af mitt andra års första qvartal blef jag kallad till direktören. — Pierre, sade han till mig, — det är nu femton månader som jag iakttagit ert exemplariska uppförande. Jag är nöjd med er, och jag har anhållit om er henådning. Men formaliteterna äro långa, och vi äro ej ännu vid målet. Hvad kan jag göra för att mildra er belägenhet? — Ah, Gud välsigne er, herre. Jag önskar ingenting annat än en egen liten hydda. Om ni visste hvad jag skulle göra den fin och nätt! Och jag knäföll för honom. Han uppreste mig med godhet. Det är svårt hvad ni begär, min stackars Pierre. Vi behöfva grupper af tjugo individer, för att bilda en ny by, — och jag har ej nitton karlar, som följa ert goda exempel. Men vi skola se till. Han ringde. En tjensteman inträdde.