Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 april 1868, sida 2

jare, emedan han ej hade nog kraftig rygg att uthärda arbetet i skogarne. Jag ansägs som ett verkligt synd i min egenskap af murare. Det sanns fullt upp med nybyggnader, reparationer och förbättringar att verkställa. En timma derester var jag i fullt arbete, och jag öfverlemnade mig deråt af hjertans lust. Arbetet erbjuder ingenting motbjudande i Cayennes straffkolonier: Vaksamheten utöfvas naturligtvis noggrannt, men utan onödig hårdhet, — utan sårande ord. Det är en relativ frihet. De transporterade delas i två sociala klasser: De hafva sin aristokrati, en välförtjent aristokrati! Det är redlighetens, de goda sedernas och det goda föredömets. Det är stridsfältets aristokrati, ty i hvarje ögonblick har man att strida emot den förfärliga naturen. Då en af dessa olyckliga har under minst ett år, — stundom två, tre eller fyra, -ådagalagt ifver i sitt arbete och ett godt uppförande i allmänhet, då slutligen den öfvertygelsen kan göra sig gällande hos förvaltningsledamöterna, att len brännmärkta varelsen åter kan blifva m nyttig menniska och en fri man, beriljar man honom ett stycke jord. Detta jordstycke kan erhållas antingen nom sjelfva stationsområdet eller utom letsamma, allt efter som den sökande ir handtverkare eller jordbrukare. Såunda grundlägges småningom staden Saint-Laurent. Ni anar lätt att min dröm var ett dyikt jordstycke. Att ha ett eget litet hus! Med hvilcen fröjd jag skulle uppbygga det, — ten för sten. — En trädgårdstäppa, hvars