Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 april 1868, sida 2

2— ne diska, hade under sex års vistelse här skänkt fåderneslandet sex medborgare, och det var en tung börda för det fattiga hushållet, ty styrelsen är sparsam mot de blifvande kolonisterna. Jag framställde mitt anbud en söndag till föräldrarne. Fadern skakade på hutvudet utan att svara. Då modern hade uppfattat ändamålet med mitt besök, satte hon handen i sidan och sade till mig med Viredialektens hela skärpa: — Jaså; man skulle kanske ge er dem, efter att ha burit. på dem i nio månader? Nej, pass vackert! Oaktadt större delen af dessa qvinnor hafva blifvit dömda för barnamord, hindrar det ej moderskänslan att vakua med hela sin kraft, då dessa olyckliga känna sig understödda af en laglig rätt. Det är genom dylika förbindelser mellan fångar, som engelsmännen hafva grundat sin rika koloni i Sidney. I denna stad, som i lyx och prakt täflar med Europas förnämsta hufvudstäder, innehafvas nu de allmänna embetena af deporterade fångars sonsöner. Jag öfrertänkte detta och mycket annat, men tankarne befolka ej ensamheten, eller befolka den illa. Omsorgen om min trädgård och den ifver jag egnade deråt lugnade för några månader min längtan efter att bli far. Det var ett beständigt nytt nöje för mig utt se mina vinrankor utbreda sig öfver spaliererna och att iakttaga maisens öfversång från grönt till gult. De väldiga meloferna blefvo allt fylligare, och min matoc gaf de bästa förhoppningar. (Forts.)