oc 2 Göteborg den 22 April. Tid efter annan har denna tidning meddelat berättelser från Finland om den der herrskande hungersnöden. Vi skulle kunnat till dessa berättelser lägga många andra af samma slag, ty hvarje post, som från det gamla brödralandet anländt hit, har gifvit oss i handen nya bidrag till skildringen af den fasansfulla hemsökelse, som drabbat det folk, hvilket bland alla ligger den svenska nationens hjerta närmast. Men den ena skildringen har förtäljt detsamma som den andra, äfven när de kommit från vida skiljda bygder och lemnats oss af olika ögonvittnen; de hafva alla för oss upprullat samma förfärliga taflor af hem, förödda genom hungersnöden, af svältande skaror — ålderstigna män, qvinnor med baru vid barmen — vandrande på de snöhöljda landsvägarne, af arbetshus öfverfylda med nödlidande, af hospitaler, öfverfylda af tyfussjuke, af kommuner, förgäfves uppbjudande alla krafter för att kämpa mot det öfversvämmande eländet, af befolkningar, som, prisgifna åt den förhärjande hemsökelsens öfvermagt. utveckla under hungerns och hungersdödens bittra timmar samma mod och samma tålamod, som utmärkt det finska folket i alla dess öden. Det intryck skildringen af dessa lidanden — sedan århundraden exempellösa äfven i det land, der så ofta ,,posten kom med hungrens qval — gjort på det svenska folket, har säkerligen icke för deraf, att landsplågan sträckt sig n till våra egna norrländska bygder, hvars befolkningar hade kraf på sina landsmäns hjelp. Men den kan förklara, att icke brödrahanden denna gång omedelbart utsträcktes för att gifva det bistånd i nöden, af hvilket den möjligen kunde vara mägtig.