BE TIUGOEN.-) Pariserskildringar af Scholi. (Öfversättning af Sigfrid Nyberg.) ANDRA DELEN. Tio minuter derefter voro vi sammanpackade i en båt, under uppsigt af de äldsta gastarne bland ångarens besättning. Vår ankomst hade blifvit signalerad genom kanonskott. En truppafde ning väntade oss på strandvallen. — Venster om, framåt marsch! Vi är i straffkolonien. Vårt första emottagand var just icke furstligt. Men man gjord sitt bästa, och tjenstemännen besparad oss åtminstone dessa hårda ord och de föraktfulla behandlingssätt, som gör vi stelsen på galererna så förfärlig. En öfveruppsyningsman underrättade oss om de arbeten, som förestodo oss, anbefallte oss mod och lydnad för våra förmän, — och under ankomstdagen erhöllo vi ledighet. Följande dagen, helt tidigt, inspektion af direktören, äfvensom några uppmuntrande ord, och man frågade oss om de yrken vi hade utöfvat före vår förvisning. En var timmerman, och man skickade honom att fälla virke i skogarne. En annan för detta soldat utsågs till trumslagare. Den, hvars användbarhet gjorde vederbörande mesta hufvudbry, var en för detta fortepianolärare. Man upphöjde honom till rang och värdighet af diskskölorcreÅec 1 Te