Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 april 1868, sida 1

stort företräde fran f p storingar af visitkort och andra smärre bilder till expedition. J. P. PETERSON. (021 Riksdagsbref. Stockholm d. 20 April 1868. Påskferierna slutade sistl. Thorsdag med plena, som fortgingo hela dagen. Andra kammaren egnade denna dag år undervisningsutskottets betänkande, hvilket af kammaren, med några få redaktionsförändringar, antogs i dess helhet. Denna seger vanns dock icke utan lifliga debatter, derunder flertalet af kammarens rektorer uppträdde emot utskottet, hvars förslag ansågs vara alldeles för radikalt. Hvad hade då utskottet föreslagit? Den ledande tanken i det vidlyftiga betänkandet var, att rikets offentliga undervisning borde ordnas i enlighet med de redan inträdda faktiska förhållandenas kraf, d. v. s. mera med hänsyn till det allmänna medborgerliga lifvets fordringar, och mindre i afsigt att dana embetsoch tjenstemän eller lärde. Endast det faktum, att de allmänna läroverken ega öfver 13,600 lärjungar, ådagalägger att dessa läroverks uppgift är en annan än förr, varande det angeläget att icke, genom oriktig uppfattning af den offentliga undervisningens ändamål, beröfva flertalet af dessa lärjungar förmågan att utgå i det borgerliga lifvet med sådana kunskaper, som de der företrädesvis behöfva. De statistiska tabeller, som utskottet; till stöd tör sina åsigter, utarbetat och bifogat sitt betänkande, hafva väckt uppseende äfven för de upplysningar, som dermed vunnits rörande kostnaderna för lärjungarne vid de olika läroverken, då det nemligen deraf visat sig, att dessa kostnader, vid flera läroverk, långt öfverstiga de afgifter, som erläggas för lärjungarne vid de bäst ordnade enskilta läroanstalter. När vid de sednare en ärsafgitt af 150 å 200 rdr anses ganska hög, så betalar staten — utom hvad kommunerna bidraga i lärohus och lärarebostäder m. m. — för hvarje lärjunge vid de högre elementarläroverken i medeltal 118 rdr om året, men för lärjunge å den förra gymnasialafdelningen i medeltal 256 rdr. Denna sednare kostnad uppgår i Visby till 596, i Hudiksvall till 781, i Strengnäs till 868 och i Luleå till 937 rdr. Att under sådana förhållanden en reform i rikets offentliga undervisningsväsen är högt af behofvet påkallad, lärer väl näppeligen kunna bestridas. Icke heller bör det vara svårt att visa uti hvilken riktning en sådan reform bör gå. Hvad utskottet i detta hänseende föreslagit har, långt ifrån att vara, radikalt, sastmer varit ganska moderat. Utskottet hade först och främst föreslagit, att inträdesfordran till elementarläroverken skulle höjas till samma kunskapsmätt, som nu erfordras för inträde i den 3:dje klassen, med undantag af tyska språket. Dessa kunskaper äro, när man betraktar läsordningen, icke stora. De böra kunna inhemtas i hvarje någorlunda väl ordnad folkskola, åtminstone af hvarje lärjunge, som kan, tillföljd af anlag eller andra omständigheter, känna sig manad att fullfölja sina studier. Genom att ställa på folkskolan detta anspråk, skall också denna skola vinna ett understöd och en lyftning, som böra återverka på hela nationens odling. Så kunna barnen qvarhållas ett å två år längre i hemmen, för att undervisas i kommunernas skolor, i stället att alltför tidigt inskickas till städerna. Härigenom skulle också ej mindre än 4,580 lärjungar — det nuvarande antalet i de två första klasserna — upphöra att tynga på elementarläroverken. Striden gällde här huruvida folkskolan skulle kunna uppfylla de nya fordringarne, och då detta moment i utskottets betänkande, med en alt hr Siljeström föreslagen redaktionsförändring, blef bifallet med 109 röster mot 46, så var det klart, att utskottets betänkande äfven i öfriga delar skulle bifallas. Emellertid uppstod en lång debatt rörande den 8:de punkten, hvari föreslagits, såsom en följd af inträdesfordringarnes höjande, att vid de fullständiga (T-klassiga) läroverken de två lägsta klasserna skulle bortsalla. Denna följd var oundgänglig, såvida man icke skulle höja dessa läroverk med en tvåårig undervisningskurs i toppen, hvilket utskottet på det lifligaste afstyrkt, och motständarne hade alltså bort bekämpa det föregående moment, som handlade om inträdesfordringarnes höjande, hvilket de likväl underlåtit. Kom så frågan om latinets framflyttning från den nuvararande tredje klassen till den femte. Häremot yttrade sig särskildt hr Ribbing, men kammaren, som redan vid föregående riksdag uttalat sig för denna åsigt, biföll utskottets betänkande utan votering. Om man besinnar. , att det föreslagna kunskapsmåttet för bortfaller) kräfver b en någorlunda begå sjelfva verket latine komma att framflytt så må man i sannin detta steg kallats ,r vemod, hvarmed kar maa af klassici ste, vid RA 2 4 inträde (när tyskan ott omkring ett år för vad gosse, och att i s läsning alltså skulle as blott 1 å 112 år, g förvåna sig öfver att radikalt och öfver det mmarens beslut blifvit etens vänner. När de två lägsta klasserna alltså måde fullständiga elementarl äro Vv rPr 5 1