ÅÅLLT TIMAR VINII YJVUHEYUIIII. SdLÖTHH MES VI TT del af salen var upptagen af damer. ELamdeorten. Ekesjö d. 16 April 1868. (Från redaktionens korrespondent). Den i mitt förra bref omnämnde Solfa-sångläraren B. Wetterling gaf Palmsöndager i härvarande kyrka koncert med sina elever, dervid biträdd af stadens sångförening och orgelnist hvilken sistnämnde utförde ett par solo för orgel Sjelfva koncerten var ganska lyckad. Hr W. hade i solfa-methoden undervisat omkring 130 elever och dessa visade sig i utförandet af ett par sånger icke obetydligt öfvade. Anmärkas bör dock att större delen at dem förut åtnjutit undervisning efter gamla sättet af elementarskolans utmärkte och skicklige lärare direktör Håkansson. Huruvida salfa-methoden är så praktiskt användbar för vinnande af akerhet i tonträffning, som den utskrikes för af sina vänner, lemnas derhän. Visst är, att den, för att kunna till sina resultater opartiskt bedömas, börde meddelas åt helt och hållet nybörjare i den ädla sångkonsten, och ej, som här var fallet, åt sådane, hvilka förut äro mer eller mindre hvad man kallar notfasta. Emellertid besitter hr W. en oneklig talang i att kunna på et lättfattligt och för barnasinnet passande sätt undervisa. Hvarje vecka färdas genom vår goda stad karavaner af utvandrare, de der ärna sig till Amerikas förlofvade land, hvilket, att döma efter de utvandrandes glada blickar, såsom ett nytt Eldorado hägrar i sjerran. Vanligtvis stanna dessa slags resande vid förbifarten på härvarande stads torg, der gubbarne, medan deras hästar pusta, flitigt synas anlita den kära flaskan, förmodligen derföre at man ej gerna bör skiljas från fådernebyden utar tårar. Såsom ett bevis på, hvilka förvända före ställningar en och annan af vår allmoge hyser rörande ställningar och förhållanden i Amerika, må anföras följande kostliga historia. En medelålders hustru, hvilken jemte sin man, var angripen aj utvandringsfebern, blef af sin matmoder här i orten varnad för att resa och tillfrågad om de skäl, som föranledde henne och mannen att vilja företaga en dylik långfärd. Hon svarade då, att hon hört det mjölken derute flöt i bäckar, och hvad fläsket vidkom, så behöfde man blott förse sig med knif, för att af de talrika grymtande hjordarne skaffa sig tillräckligt förråd deraf. Svaret afgafs på fullt allvar, och det lyckades hennes matmoder först efter åtskilliga föreställningar att öfvertyga henne om vanskligheten af hennes förhoppningar. Vårens gudinna tyckes nu på fullt allvar hafva slagit sig ner hos oss. Ombytlig och nyckfull är hon dock; — men det hör ju till hennes natur: således är derom intet att säga. Man måste nöja sig, äfven om hennes blickar någon gång äro så kalla, att man känner sig bäst inom hus vid er värmande brasa. Landtmannens arbeten på åkerr hafva tagit sin början. Rågarne se temligen lofvande ut, fastän de ännu ej helt och hållet afskakat sig den gula vinterraggen. Torgpriserna hålla sig någorlunda uppe; likväl har man kunnat köpa råg af sämre beskaffenhet för 20 rdr. Ragbart. — Eskilstuna. Arbetareoroligheter, skrifves det i ,,Eskilstuna Tidning-, ehuru lyckligtvis i ringa skala, hafva, tyvärr, förnummits äfven inom vårt samhälle. Det är dock ingen arbetsinställelse eller pockande på högre arbetslöner, som här gjort sig gällande, utan endast en opposition mot bestämda arbetstider. Plikter, som, till följd af en ny ordningsstadga ang. arbetstiderna. ådömts, hafva väckt ovilja, hvilken påskaftonen, två dagar efter den nya ordningsstadgans införande, utbröt. Åtskilliga arbetare begagnade sin förut fångna arbetspenning att berusa sig och uppträdde derefter på ett ordningen störande sätt. När de icke fingo sin vilja fram, begärde de atsked, hvilket äfven beviljades, dock under allvarlig uppmaning, att de skulle bättre betänka det steg de tagit. Oväsen och hurrarop voro dessa mandaters sjelfskrifna följeslagare. Många sade sig likväl blott genom stryk och hotelser af, kamraterne blifvit tvungne till detta steg, och de flesta mästarne ogillade det på det högsta. Först på Annandagen beviljades åt 9 arbetare det begärda afskedet, och rykten om ännu mera fridstörande uppträden utspredos. De uteblefvo dock lyckligtvis, och i Tisdags hafva flera af de afskedade begärt att blifva åter antagne, något som naturligen, ur disciplinens synpunkt, ej kunnat medgifvas. Till heder för den bland arbetarne härstädes i allmänhet rådande anden kunna vi vitsorda att dessa upproriska yttringar af flertalet bland dem ogillats, och vi äro äfven i tillfälle intyga att ordningsstadgarne uppställa endast högst billiga fordringar. — Karlskrona. Fångvårdsstyrelsen har till kamrerare och redogörare vid nya straffängelset i Karlskrona, efter t. f. kamreraren Milander antagit och förordnat sysslomannen vid stadens fattigvårdsoch arbetsinrättning C. G. Sheldon. — Lund. Jubelfesten. Helsingfors Universitets konsistorium har utsett professorerna Topelius och Lindelöf att, enligt skedd inbjudning, såsom deputerade för det finska Universitetet öfvervara Lunds akademis tvåhundraårsfest. Vid Läkaresällskapets senare sammanträde har förekommit hufvudsakligen följande: Prof. Ask redogjorde för ett fall af spontan aflossning och utstötning af en större Uterintumör, samt omtalade från den obstetriska kliniken ett fall af graviditet vid allmän bäckenförträngning. D:r Berling omtalade ett fall af inre inklämning, föranledd af en bred bindväfssträng i bäckenhålan. D:r Gadde meddelade ett ovanligare fall af pyarthrosis post partum. Kand. Hagström redogjorde för obduktionsföreteelserna hos en sjelfmördare, som dött af de omedelbara följderna af ett i munnen aflossadt istolskott. Obduktionen företedde det egendomiga, att muskelrupturer af lika omfång och läge samt beträffande samma muskler förekommo å båda armarna. Prof. Naumann förevisade ett menniskoskelett med öfvertaliga ryggkotor och refben samt dubbelradiga ossa sterni. D:r Löfregren dogjorde för Hensens och Völekers vivisektioner för utrönandet af accommodationsmekanismen hos ögat. En festlig tillställning gafs å Knutssalen i Lund d. 13 dennes af en del bland stadens och landsbyggdens invånare för redaktören af , Folkets Tidning i Lund, boktryckaren Chr. Bulow, som under en längre tid genom nämnde blad kämpat för folkets och frihetens sak. —