Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 april 1868, sida 3

Dagens post. ITALIEN. Om de förhandlingar, som på den sednaste tiden egt rum mellan Rom och Wien angående konkordatet, erfar man i en skrifvelse från Wien at den 12 dennes följande specialiteter. Österrikes ambassadör i Rom, grefve Crevelli, anmodades i förra månaden af kardinal Antonelli att uppställa bestämda fordringar med afseende på konkordatets revision, hvarefter Crevelli efter någon tids förlopp öfverlemnade honom ett af kultusministern Hasner författadt memorandum, i hvilket 11 hufvudpunkter voro framhållna, genom hvilka konkordatet skulle ställas i öfverensstämmelse med statens lagar. Detta memorandum var åtföljdt af en särskild skrifvelse till kardinal Antonelli från rikskanslern Beust. Som svar kärpå har nu den påflige nuntien i Wien, Folelnelli, öfverlemnat rikskanslern en omfattande promemoria, som är undertecknad af Antonelli och långt mera liknar en lärd teologisk arhandling än ett diplomatiskt aktstycke. Antonelli vill deruti från kanonisk synpunkt och genom citater från! mångfaldiga kyrkliga auktoriteter bevisa! omöjligheten för påfliga stolen att ingå på de fordringar, som äro framställda i nämnda 11 punkter, enär medgifvanden af sådant slag skulle rubba grunderna för den katolska kyrkan. Detta svar lärer Beust i Pesth hafva förelagt kejsaren, som lemnade det tillbaka i rikskanslerens händer med yttranden, som icke lemna något tvifvel öfrigt, att han erkände lagstiftningens berättigande att sjelf ordna förhållandena, sedan påfven tillbakavisat hvarje revision af konkordatet. Emellertid lärer kejsaren tillika bafva förklarat sig mot ett formligt upphäfvande af konkordatet. Den liberala majoriteten i riksrådet är missbelåten härmed och önskar icke blott konkordatets fullständiga afskaffande, utan tillika grefve Crevellis återkallande från sin post i Rom, enär man misstänkt honom för andra äsigter än det nuvarande kabinettet. Det af oss omtalade brefvet från påfven till kejsaren af Österrike fortfar att sysselsätta pressen i de katholska länderna. Från Paris berättas, att furst Metternich, Österrikes ambassadör i Paris, på skedd förfrågan lärer hatva förklarat, att han icke tilltrodde sig att afgöra, om brefvet var äkta eller icke. De liberala tidningarne förklara, att det språk, som påfven i denna skrifvelse begagnat, förutsatt att den är äkta, endast finner sitt motstycke uti de bannlysningsbullor, som utfärdades i hierarkiens blomstringstid. Slutet i brefvet lyder så: ,Sire! I det Ni önskar att bibehålla och bevara kronan, förnekar Ni den allsmäktige, som skänkt Er den; Ni betänker ej, att man genom sådane medel icke tillfredsställer, utan endast ytterligare uppeggar en upphetsad befolkning. Ni skall komma att stå gentemot en ho