— Och hvad har jag att göra, om ni behagar, för att taga i besittning den andel, som tillkommer mig? — Min Gud, ingenting är enklare. Det är tillräckligt att på Lyonbangården köpa er biljett till Clermont; den återstående delen af vägen får ni taga skjuts. Han undersökte en tidtabell. — Aftontåget afgår klockan åtta i qväll, ni har således tid på er att göra edra rberedelser. — Tusen tack, min herre! — Ingalunda! Det är vår skyldighet att meddela er innehållet af testamentets kopia, och en notarie dagtingar ej med sin pligt. Värdes dröja några sekunder, jag kommer straxt tillbaka. Förste skrifvaren försvann, i det han försigtigt endast halföppnade dörren till det inre rummet. — Jag sade er ju att den gossen bestämdt skall bryta sig en bana, sade herr Renault och gnuggade händerna. Jag svarade med en jakande åtbörd. Den store bleke kom tillbaka och räckte mig den märkvärdiga kopian. Jag låtsade genomläsa den, men de upplysningar, som denne framtidsskrifvare redan lemnat, hade varit tillräckliga för mig. Jag önskade nu; blott att sitta i jernVgskupån. Efter en stund återlemnade jag doknmentet till förste skrifvaren. — Ni reser ju i qväll med ättatåget? frågade han med en orolig ifver, som förvånade mig. — Jag tror det; ju förr desto heldre. Adieu, mina herrar! — Inte adieu! ty jag hoppas att återse er.