ger sig sattiga gossar, hvilka sakna hem och vård, och derigenom kommit på oriktiga vägar. I olika delar af London har denna förening byggnader, som hvardera hysa hundradetals sådane barn; de erhålla der logis, frukost och qvällsvard samt middag att medtaga till arbetet. De äro uniformerade med röda eller blå yllebluser, mörka byxor och grå skottska filtmössor, allt efter de olika kompanier, i hvilka de äro indelade; deras sysselsättning består uti att vara stöfvelputsare i gathörnen och å allmänna platser, samt att, försedda med dertill tjenliga redskap, qvast, skofvel och jernspann, samla ilåga men mycket rymmande vagnar lumpor och hästspillning från gatorna. Dessa poikar hafva en förunderlig skicklighet att kila emellan den ideligen framrullande vagnraden, och när deras spann äro fyllda, Jafhemtas innehållet utaf en af de förbikörande små kärrorna, dragna af två pojkar. Klockan nio tåga de ut på arbete joch klockan fem är detta slut. Platserna ombytas hvarje vecka. Vid hemkomsten aflemnas till inspektoren på stället dagens inkomst; en viss del behåller institutionen och resten insättes på gossens sparbanksbok för att tillhandahållas honom vid hans utträde såsom konfirmerad yngling med plats i något yrke. Ehuru man endast betalar en penny för stöfvelputsning, kan ibland en sådan pojke tjena 3 å 4 shilling om dagen. Efter intagen qvällsmat hålles två timmars skola. Söndagarne arbeta de ej, utan gå i kyrkan, och hafva på eftermiddagen undervisning i Söndagsskolorna, hvaraf i hvarje församling finnas åtskilliga, hvari lärarne äro till större delen frivilliga personer, som på detta sätt ädelt uppoffra tid och krafter. Med samma stränghet, som man iakttager att om Söndagsförmiddagen besöka kyrkan, skickar man barnen till aftonskoorna, som de för öfrigt med nöje besöka, emedan sång utgör en hufvudbeståndsdel af undervisningen. — I allmänhet börjar man nu att med allvar taga itu med de ägre klassernas uppfostran; ingen dag förflyter utan att man i tidningen läser om sammankomster i och för denna sak. Helt nyligen är en inrättning kommen till stånd under namn af ,, Working mens College, hvarest hvarje afton mellan sju och tio hållas populära föredrag i ämnen, nyttiga för den arbetande klassen. Dessa besökas flitigt, och då lokalen medgifver att samtidigt olika ämnen i olika salar behandlas, har man fritt val att studera det ena eller andra. Tekniska skolor, hvaraf, besynnerligt nog, så högst få, ja måhända ingen enda, jemförlig med dem på kontinenten, finnas i det fabriksidkande England, lära nu komma till stånd. Den berömde redskapsoch maskinfabrikanten B. Samuelson besökte i fjol utställningen i Paris samt genomreste derefter Tyskland och andra länder för att taga notis om deras tekniska läroverk. Efter sin hemkomst har han agiterat med så stor kraft och så omsorgsfullt begagnat hvarje tillfälle för att framhålla huru utomordentligt den tekniska undervisningen på kontinenten utvecklat sig, att han ändtligen ryckt allmänna opinionen med sig, så att vi snart nog torde få se dylika inrättningar uppstå äfven här. Hr Samuelson vill ej, att regeringen skall blanda sig i saken, utan att kommunerna skola genom egna medel åstadkomma passande undervisningsanstalter. Den namnkunnige maskinbyggaren och kanonuppfinnaren Whitworth har i parlamentet underrättat, att han till regeringens disposition ställt beloppet af 3,000 pd. st. årligen att användas till underhåll af 30 elever vid något högre tekniskt läroverk, som parlamentet skulle besluta inrätta och förse med anslag. På samma gång träffar man nu redan anordningar för den tillämnade 1869 års ,, Working mens International Exhibition-. Redan år 1866 på hösten hade vi här i London en exposition för engelska arbetare, hvilken var mycket lyckad. Jag beskref den då; men nu har man utvidgat planen, så att alla länders arbetare kunna i utställningen deltaga. Principen är, att arbetaren och ej arbetsgifvaren skördar äran och fördelen af sitt arbete och sin uppfinning. Så snart programmet är färdigt, skall jag ej försumma meddela det; tillsvidare är endast komiteen utsedd, med lord John Manners till ordförande. Ett förslag är äfven å bane att anlägga ett universitet för fruntimmer, bildadt i likhet med Oxford och Cambridge. Det skulle vara beläget på en plats emellan dessa båda, på det att lärarne på begge ställena skulle kunna föreläsa och examinera äfven der. Detta är dock ännu endast ett projekt. Enligt parlamentsbeslut skall, såsom häalant är Att uniIivarostat AUnaAaNL mad