DE MIUGOEN.Pariserskildringar af Scholl. (Öfversättning af Sigfrid Nyberg.) ANDRA DELEN. — Min förste skrifvare! sade notarien högtidligt, i det han presenterade den nykomnes hufvud för mig. En ganska begåfvad gosse, som jag påträffat hos en stadstjenare, och som otvifvelaktigt skall bryta sig en bana i vårt ansvarsfulla yrke. Förste skrifvaren ansåg nu lämpligt att framträda och visa hela sin personlighet för våra blickar. — Kommer min herre såsom ombud för den intresserade personen? eller — — — Jag är Surypere sjelf. — Ah, min herre är Surypöre sjelf. Han tycktes blitva förvånad, och i det han vände sig till sin principal, fortfor han: — Efter fjorton dagars väntan, och med anledning af ett icke obetydligt arf, har jag tagit mig den friheten att anställa några efterforskningar, emedan den laglige arfvingen ej visade sig. — Ah, klokheten sjelf! Jag sade er ju att denne gosse skulle bryta sig en bana! utropade den hederlige herr Renault med beundran. Jag kände mig ingalunda väl till mods och afvaktade slutet, som likväl ej blef så farligt.