Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 april 1868, sida 2

Sålunda slutade brefvet, till hvilket herr Renaults visitkort var sogadt till yttermera säkerhet. Ä Det återstod mig fyratio sous efter min frukost. Jag lät hemta en hyrvagn och gat kusken herr Renaults adress. En fryntlig, välvillig man den der herr Renault. Hans första ord, innan jag ännu näm nt mit; ärende, voro: — Min herre, var så god och sitt ned. Jag satte mig efter denna artiga in pjudning. Han undersökte gulnade papper, inneslutna i gröna askar, på hvilka årtalen voro utsatta ända ifrån år 1794. Då han hade slutat sin granskning, sköt han upp sina glasögon i pannan för stt kunna betrakta mig noggrannare. Det. iv troligt att mitt ansigte icke sade hoom synnerligen mycket, ty han yttrade ned en artig bugning: — Ivarmed kan jag stå till er tjenst? — Mitt namn och detta bref skall säga r allt. Och jag zäckte honom det brof han kickat till Surypåre. Han lät sina glasögon åter nedfalla på äsan och genomläste innehål) et. — Åh, godt, min herre? och, han ropade: — Affär Surypåre! En storväxt, omkring trettioärig 1:arl tack fram sitt bleka ansigte. omgifvet af fviga poksonger, mellan eu på glänt öppad dörr. FFarter