Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 april 1868, sida 2

behöfvande använda afkastningen af denna stöld, som ju icke skadade någon. Egennyttan har dessa syndiga smyghål, som hun tar för akmingsvärda undansykter. Men ett betydligt afstånd skiljde mig ännu från förverkligandet af mina vackra planer. Jag led af en allmän kraftlöshet, som erfordrade, om ej starka medikamenter, åtminstone noggranna omsorger och en tidrymd af minst en månad, sade man mig. os Att tillbringa en månad på detta ställe, det var min fasa och då man bortförde liket, som jag förflyttat till min säng! Och de sorgliga förberedelserna till begrafningen! O, detta lik! Det tycktes som befriades mitt böst srån ett berg, då jag såg det försvinna. Och morgondagen samt de följande dagarne! Underläkarne skulle återkomma en vacker morgon. De återkommo äfven; men istället för t, — som jag fruktade, — märka min ndrade plats, fästade de sig vid mig och öfverhopade mig med omsorger. De hade sett mig endast några ögonblick, och dessutom äro omflyttningar vanliga inom hospitalerna, när en plats blir ledig. Likväl oroades jag af deras närvaro; jag darrade för avt någon plötslig hågkomst kunde föra dem sanningen på spåren. Ilela månaden förflöt under denna beständiga vexling mellan fruktan och hopp. Jag kände blodet strömma varmare från nitt hjerta och krafterna återkomma, Hur mitt bröst vidgades den dag, då fverläkaren lofvade mig att blifva utskrifven i slutet af veckan. Från detta ögon