Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 april 1868, sida 2

Pierre — Äfven jag önskade att så fort som möjligt komma derur. Det tycks som straf. fas helgerån med en mängd qval. och jag var ännu icke vid slutet. Doktorerna gjorde sin rond tidigt på morgonen. Den varade icke länge, men dock tillräckligt, för att låta oron isa min kropp från hufvud till fot. klarade 34 afliden. inom kortare tid än jag behöfver för atv omnämna det. Min största fruktan var att de två underläkarne, hvilka färäfrigt knappt hade betraktat våra anletsdrag, — den dödes och mina, — upptagna mera al sjukdomen än af den sjuke, skulle upptäcka denna omflyttning. Lyckligtvis tjenstgjorde de ej denna dag i vår sal. Dessutom har lidandet sina jemlikhetslagar, ingenting liknar mera en död än en annan död. Vetenskapsmännen gingo hastigt från 34 till 33, de kommo genom en särskild trappa i salens bakgrund, hvarigenom numrens ordning omkastades. Jag kände mig verkligen illa till mods. Den föregående nattens ansträngningar och sinnesrörelse hade uttömt mina krafter. Man ordinerade mig hvila och styrkande medel. Detta förskaffade mig ett glas ypperligt bordeaux, som ryckte mig Ur mina 12 ömmar och återförde mig till det verkliga lifver. Det verkliga lifvet innebar för mig att tillfriskna så fort som möjligt, och sätta mig i besittning af min granne Suryperes papper, Agandet af papperen var förmögenhet. Med denna förmögenhet hade jag svurit att förblifva ärlig, och att såsom hjelp åt