Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 april 1868, sida 2

33 hade satt sig upp i sin säng och sumlade på täcket, så långt han nådde llå sina armar, i det han mödosamt mumlade: — Mina papper! Mina papper! Denna öfveransträngning uttömde hastigt hans krafter. Han teg under några minuter, derefter började han åter att sucka: — Mina papper! Mina papper! Ah, de ha tagit dem, — då jag fördes hit. — Dricka! Jag ägde styrka att stiga upp, och jag räckte honom sin bägare. Han betraktade mig med spöklik blick. — Tack! hviskade han. Dervid sjönk hans hufvud mot kudden. Jag hade satt mig på golfvet och mitt öra vidrörde nästan den döendes mun. En svag, afbruten flägt hann knappt till hans läppar. Han upprepade med ett hjertslitande uttryck: — Mina papper, mina papper! Ah, men man skall ge mig igen demHans tunga slappades. — Man skall ge mig igen dem! Derefter mumlade han mellan tvenne )ycksbädande hickningar: — Fyratiotusen francs! JIII. I hrilket den lefvande intager den dödes plais. Jag fyllde bägaren ånyo och räckte hoom den. Han visade mig tillbaka och i let han åter uppreste sig med en förfärlig msträngning, upprepade han: — Fyratiotusen francs! Plötsligt såg jag hans ögon vidgas likt n mans, som kämpar med en osynlig fi