1 rc a 2:0 vid Näskrok: 10 st. furubjelkar ; i öppna sjön vid Gräsön: 1 låda märkt T. B. 216, innehållande hartz. Marstrands-Posten är titeln på en ny tidning, hvars första N:o lärer sistl. Thorsdag utkommit i Marstrand. — De Wijkanderska försalskningarne. Ur ,Nerikes Allehandas sednast hit anlända nummer meddela vi härom följande: I Thorsdags hölls ransakning inför Örebro rådhusrätt å cellrängelset. Rätten bestod aft. f. borgmästaren Wikander samt rådmännen Åberg och Ekblad. Såsom allmän åklagare tjenstgjorde stadsfiskal Andersson, och Örebrobankens talan fördes af ombudsmannen Dahlgren. Bland de närvarande märktes landssekreteraren Helling, förre justitiekansleren von Koch, expeditionssekreteraren Loven, bruksegaren Enander, borgmästaren Nordenfelt, v. häradshöfding von Koch, m. fl. Wijkander infördes från cellen, iklädd egna kläder. Han hade synbarligen kommit till allvarlig eftertanke och var djupt nedslagen. Hans svar voro dock rediga och klara samt, såsom det tycktes, fullt uppriktiga, men afgåfvos med låg röt, så att de emellanåt blott med svårighet kunde öras. Tillspord om sina lefnadsförhållanden, uppgaf Wijkander, Johan August, sig vara född i Stockholm den 29 Okt. 1827. Fadren, Anders Wijkander, kyrkoherde i Stockholm, är död, men modren lefver. I föräldrahemmet vistades han till 1844. då han for till Upsala att taga studentexamen; genomgick sedan otficersexamen, ingick 1845 på sa Dalregementet, derifrån han tog afsked 1859. Ären 1848 och 1819 deltog han i danska kriget. Gift 1854 med Wilhelmina Creutz, i hvilket äktenskap : han har 3 barn, flyttade han 1858 till Ölsboda 1 såsom disponent och har sedan der haft sin verksamhet. Isan har varit landstingsman, deputerad för distriktets bruksegare och haft en mängd andra förtroendeuppdrag. talad för brott. Har icke förut varit tillFöre denna redogörelse hade ordföranden uppläst angifvelseskrifterna, och ombudsmannen Dahlgren hade förklarat sig för Örebrobanken vidhålla angifvelsen beträffande de förut omtalade 3 vexlarne samt utsträcka dem till en fjerde). Genom bankdirektionens ordförande hade nemligen den upplysning erhållits, att äfven de namn, som, jemte Wijkanders, finras å sistnämnda vexel, förnekas. Vexlarne, af hvilka den första inlemnats genom afvikne kamreraren Widestrand såsom kommissionär, garanterande dess riktighet, hvareniot de 3 sednare insändts i bref direkt till bankstyrelsen, hade blifvit af fulltalig bankdirektion inför protokoll granskade, antagna och till fullo betalda, och beloppen, såsom ombudsmannen trodde, insatta på kreditiv i Örebrobanken för ,, kapten Wijkander på Ölsboda. Sistnämnda uppgift, rörande insättningen, ville dock ej ombudsmannen med visshet uppgifva. Möjligen hade medlen, eller någon del deraf, remitterats till Wijkander. Nu yrkade emellertid ombudsmannen full ersättning åt Örebrobanken för vexlarnes belopp, 38,800 rdr. Vexlarne företeddes, och herrar N. S. v. Koch och L. J. Levn förklarade, att deras namnteckningar å desamma voro utmärkt väl härmade. men icke äkta, och hade de ej heller tillåtit Wijkander att teckna namnen. Ingendera af dem hade sitt namn, egenhändigt skrifvet, ute på någon vexel. Wijkander, öfver angifvelsen åtspord, svarade. att han erkände sig ha skrifvit alla namnen på dessa Åvexlar. utom Widestrands på N:o 1, och belånat handlingarne; men det kreditiv, på hvilket medlen, enligt ombudgmannens utsago, skulle ha blifvit insatta, var Ölsboda bolags, icke hans eget. Om medlen sålunda influtit på bolagets kreditiv, hvilket han antog, men ej kunde med visshet minnas, hade de bestämdt och direkt kommit Ölsboda bolag till godo, genast redovisats i dess bruksböcker, som äro underkastade bolagets granskning, och ingått i dess rörelse. I så fall hade Vijkander icke af dessa medel hart personligt gagn, utan blott såsom delegare. Han eger nemligen största andelen i Ölsboda bolag, 255 ättahundradedelar. Hans bolagsmän äro: f. juctjtiekansleren N. S. v. Koch, major H. v. Koch, löfmwant Jean y. Kock, I 1 f 1 C l expeditionssekreteraren L. J. Hovän professor S. Loven, hofrättsrådet C. M. Hindbeck, häradshöfding H. Ekström oruksegaren Enander, presidenten Adlercreutz, Grönvall Co i Göteborg, brnksegaren A. Renstrom, kammarherren T. v. Koch. Först för några år sedan blet bolaget ett ,aktiebolag: — Wijkander hade endast tecknat namnen på vexlarne; hvilket skett med bläck och penna utan särskilda bjel skrifvit texten till vex kunna lemna upplysn Ipmedel. Tillspord, hvilken hadef rne, sade han sig ej derom g. men eho det var, hade 1 j , han handlat på Wijkanders befallning, utan att veta det ringaste om förfalskningarne, hvilka omfattade icke blott dessa 4 vexlar, utan betydliga belopp, hvilka han dock ej utan fera för misstag kunde specifikt uppgitva, förrän han finge hit sin enskuda anteckningsbok, hvilk ö vore lemnad i fru Wijkanders r. terskrifven. Af de beiydliga f kningarne hade nan icke fört något sig ensk till godo, men användt en mindre del för inbetalning å sina aksier i bolaget och en större del till byggnadsoch driftkepital för bolaget. — Fortalskningarne började våren 1S66, men vid granskningen af 1866 års förvaltning, verkställd af löjtnant y. Koch och kammarherre v. Koch, hade ingen förfalskning upptäckts. och ansvarsfrihet för 1866 beviljades. 567 äro icke reviderade, men hafva Bockerna or 18 men ha flera sånger varit för bolagsmännen tillgängliga. Å I dessa böcker äro förda vader sina rätta titlar; men en el står u tagen såsom Wijkanders enskilda tordran af laget på ett summariskt fördt reverskonto. fråga, bvad rätt Wi bolaget. svarade han, magt act skuldsätta detsamma belopp. j Rättens ordförande sporde, huru upptäckten skedde. Bankens ombudsman förmodade, att pedi ombud att han haft oinskränkt fi till obegräns de flesta ingångna beloppen ander haft att skuldsätta tionssekreteraren Lovån. då han såsom kronogranskade Örebrobankens förvaltning, fått Å På ulladt nu exse sina anhöriges namn och varskott dem. — Expeditionssekreteraren Loven u Nys nämnde son, återkomme i början af sistl. Mars til nämnt till sadren, att han uti Örebrobanken. expeditionscheten funnit sig atv lemna vidar affärer i bankenrer Strox get. Då hade herrar L. J. oc samman att de funno 8. von Koch i Stockholm gjort med den pa! vara att genast hos Örebroba mes falska beskaffenhet, öfye vidtag: Bolagsmännen neåresa till Örebro Brottets motiver Enander och ligtvis under samtal sel Vidare till upplysningar rorande ,,ensi , men man hade skrifvit till kamvirk och af honom fått veta sammanhana de åtgärder, som kunde finnas lämpliga. pplyste nu, att hans till Stockholm, hade tt dennes namn stå lspord härom, hade af sin pligt hindrad ldes hk . Loven samt N. tradi och rådJämpligast ken anmäla vexlarätande åt banken att Ekström anmodades för att angifva disponenten. gaf den tilltalade sålunda : På våren 1866 under sv kris, då Örebro enskilda bank icke vidare tillät omsdetning ot förut lemnade namn, då en annan penning ättning uppsade ett stort förlagslån, då medel saknades att fortseta valsverksbyggnaden, då verkets tjenstemän och flera hundrade arbetare voro nära att gå miste om hvad Wijkander lofvat dem, då förnyade ) Dessa vexlar, af Wij ro i öfrigt försedda med å nedanstående belopp: 1) af Nov. 1867 på 6 månader med namnen S. nder accepterade, vojande namn och lydde Lovön och L. J. Loycn å rdr 10,000; 2) af Jan. 1868 på 4 månader med C. M. Hindbeck och L. J. Lovn å rd 10,000;