Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 april 1868, sida 1

Riksdagsbref. Stockholm d. 11 April 1868. Det har naturligtvis väckt en mycket stor sensation, när man i Thorsdagens Posttidning läste underrättelsen om att fyra af regeringens framstående ledamöter till Kongl. Maj:t ingifvit sin afskedsansökan. Ehuru man på middagstiden hörde något hviskas om en sådan eventualitet, blef underrättelsen både öfverraskande och ledsam. Naturligtvis har saken sedermera varit föremål för många samtal man och man emellan. Nästan alla, med hvilka jag talat i ämnet — och de hafva varit ganska många — hafva ogillat det af de fyra rådgifvarne tagna steget. När h. exc. Manderström såg en anspråkslös jemkning i sitt förslag till en ny ministerstat antagen af de båda kamrarnes majoritet, så borde han, säger man, deri ej kunnat se något misstroendevotum, då den förra riksdagen uttryckligen gaf honom sitt förtroende och då regeringen i dess helhet vid denna riksdag erhållit ett sådant af amplaste beskaffenhet, vid frågan om Handelsoch Sjöfartsfonden. — Har statsrådet Abelin betraktat afslaget till hans proposition om Laboratoriebyggnaden och befästningarne i Karlskrona såsom ett misstroendevotum, så har han ännu mera missuppfattat kawrarnes stämning, enär det är kändt, att flera af hans varma vänner, af sparsamhetsskäl, i dessa frågor tillhörde majoriteten. Utomdess borde statsrådet A. icke ansett sig berättigad att taga afsked, innan han inlöst löftet, att framlägga ett nytt förslag till reorganisation af landets försvarsväsen. — Frih:e Ugglas har endast ate klaga öfver indragningen af 15,000 rdr till kongl. theatern, af det formella skäl, att riksdagen dervid ingripit direkt i den ordinarie statsregleringen. Men detta skäl blef aldrig under debatterna — vidt jag känner — åberopadt, och visst att mer än en af andra kammarens ledamöter, som röstade för anslagets nedsättning, icke tänkte derpå. — Statsrådet Lagerstråle har fått emot sig 4 rösters majoritet i andra kammaren uti 3:dje punkten af decharge-betänkandet. Ingen kan mera in den, som skrifver detta, beklaga detta kammarens beslut; men ingalunda kan man godkänna det såsom en grund för ett afskedstagande. I och för sig lära väl ej heller dessa voteringar hafva varit det, som graverat le ifrågavarande statsrådsledamöterna, itan har väl snarare deras ömtålighet blifvit sårad af de naggande, mer eller mindre citsliga yttranden, som då och då förecommit inom isynnerhet andra kammaren. Det är ej att undra öfver, det män, med inkänsligt sinne, som sträfva att i det ttersta fullgöra sina svåra värf, ej äro illräckligt härdade mot dylikt tal. Men