Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 april 1868, sida 2

Article Image
komst från Norge, hos honom anhalht om att varda entledigade från de dem anförtrodda embeten inom statsrådet, samt att de dagen derefter ingåfvo till civildepartementet sina skriftliga afskedsansökningar. Underrättelsen härom kom som en öfverraskning ej blott för allmänheten inndsörterna, utan ock för de politiska kret. Jon, Ännu under Onssarne i hufvudstauv. ett rykte om dagsaftonen synes icke en! ra dor tilltimnade teget hafva tras-rerat till riksdagens säkämer Att en ehser: annan af de ifrågavarande slalsrådsledamöterna längtade att få utbyta sitt tunga och ansvarsfulla kalls mödor mot privatlifvets lugn eller en mindre ansträngande verksamhet i statens tjenst, var visserligen bekant; men man hvarken väntade, att detta skulle ske just nu; ej heller att så många af hrr ministrar skulle på en gång begära sitt afsked, hvarigenom saken fått nära nog karakteren af en ur politiska anledningar härfluten ministerkris, ehuru ministårens främste man och färgcifvande personlighet dvarstannar på sin post och tilldragelser dermed lyckligtvis betages hvarje sken af en systemförändring. Frågar man efter de omedelbara anledningarne till det tagna steget, kunna vi, med hänseende till statsministern för utrikes ärenden och krigsministern, icke uppgifva någon annan än den utgång frågorna om anslagen till vår diplomatiska representation och till en laboratoriebyggnad erhöllo vid de samfälda voteringarne. Nekas kan icke, att särskildt den sednare frågan synes väl obetydlig för att föranleda en ministers afgång; det sätt, hvarpå den afgjordes, innebar ingalunda ett misstroendevotum mot den man, af hvars sjelfständiga karakter, omfattande insigter och stora arbetsförmåga nationen hade väntat! så mycket i och för lösningen af en bland! dess aldra svåraste och aldra nödvändigaste uppgistex: reorgonisationen af dess landtförsvar. Vi skulle önskat att kunna åberopa en annan orsak till hr statsrådet Abelins beslut att åt andra händer öfverlemna utredningen af ett problem, år hvilket han under sin korta bana som krigsminister skall hafva egnat en rastlös verksamhet, och denna önskan är desto naturligare som det måste betraktas såsom ganska beklagansvärdt, om den praxis skulle göra sig gällande, att en minister, som eger konungens och nationens odelade förtroende, skulle i fråga om hvarje mer eller mindre betydligt anslag till hans departements budget ställa riksdagen i det obehagliga dilemmat att nödgas bevilja detsamma eller se den ifrågavarande konungens rådgifvare afträda. Något mer motiveradt synes lir grefye Manderströms afskedstagande, eftersom han vid förliden riksdag gjorde sitt qvarblifvande på taburetten beroende af de anslag, som beviljades hans departement. Hvad grefve Manderströms verksamhet som ledare af våra utländska angelägenheter angår, har den varit föremål för stort erkännande å ena sidan och skarpa angrepp å den andra. Isynnerhet hafva våra skandinaver icke kunnat förlåta honom den vändning han lyckades gifva vår politik, då den dansk-tyska frågan hotade att inblanda oss i ett vidtutseende krig, medan vårt försvarsväsen låg i djupaste lägervall. En sednare tid, som mer lidelsefritt kan granska grefve Manderströms mångåriga statsmannabana, skall utan tvifvel erkänna, att han under densamma gjort sitt fädernesland de väsendtligaste tjenster. Den skall ej heller förgäta den framstående plats han intog i den heta striden, som medförde en genomgripande förändring i vår nationalrepresentation. Hr civilministerns afgång kan förklaras af den utgång den mot honom riktade anmärkningsanledningen i dechargebetänkandet erhöll i andra kammaren. Man kan väl förstå, att en man, hvars stränga pligtkänsla och laglighetssinne äro höjda öfver allt tvifvel och som har bakom sig en lång bana af hedrande verksamhet i statens tjenst, icke skulle vara likgiltig för denna s. k. prickning, så lumpen än anmärkningsanledningen var och så obetydlig den majoritet, som i den ena af de begge kamrarne förefanns för densamma. Oväntadt var det dock säkerligen äfven för det parti i andra kammaren, som karakteriseras af brist på grannlagenhet ej blott mot andra utan ock mot sig sjelft, att detta votum skulle medföra hr civilministerns afskedsansökan. Såväl hr Lagerstråles som finansministern frih. af Ugglas beslut att afgå torde uti icke ringa mån hafva påverkats af den stämning och) de tendenser, som, nationen till föga uppbyggelse, vunnit blott alltför stort insteg inom en del af vår representation och). som gifvit oss sorgliga bevis i händerna derpå, att ett parti hos oss kan bildas ej blott genom den enande och sammanhållande kraften af stora politiska och sedliga grundsatser, utan ock genom intriger, som, kortsynta i öfrigt, äro skarpsynta nog att upptäcka och skickliga nog attl, rycka med sig det småaktiga sinnelaget och den grofva sjelfviskheten. Att dennaf sednare på ett i ögonen fallande sätt uppenbarat sig serdeles i behandlingen utaf, vissa af de finansiella frågorna är allt för väl kändt, och detta gör specielt en sinansministers ställning i dessa dagar föga afundsvärd, om han är en man med upplysta och frisinnade åsigter och sträfvar ! att leda landets materiella intressen i deni, rätta riktningen. : l Staden och Länet. Nya teatern. Nästa Måndag (An-J nandag Påsk) gifves af italienska operan den för större delen af vår publik ännu obekanta operan ,La Traviata af Verdi. Som bekant är var det i denna operas som vår celebra landsmaninna, Christina) Nilsson, firade sin första stora triumf, hvilken erundlade hennes onraneicka vvkfa

11 april 1868, sida 2

Thumbnail