Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 april 1868, sida 2

— Och hur är det med nykomlingen? rågade eir Vorimore på aflöningsdagen. g låter honom hållas, och det är st, svarade verkmästaren och slog mig på axeln. — Jaså, ja allting är märkvärdigt i pajernas land, återtog herr Vorimore och le med läpparne. å väl, man måste visa denne landtbo vårt Paris. — Renan i morgon dag. — Ni vet, Saturnin, att man isynnerhet på gatan bör ha ,ögat på honom!, — det ans favorituttryck, — det finnes lor för nybörjare. yttrade dessa ord med en uttrycksfull blinkning, som jag då icke förstod. Saturnin gaf mig en förklaring derpå, då vi em aftonen gingo arm i arm utefter boulevarden. Men herr Vorimores skarpsinnighet misstog sig angående mig. Dessa fällor lockade mig ej. Bullret af vagnarne, hopen, som trängdes omkring teatrarne, qvinnorna, som passerade, skrattande och pratande med hög röst, gatpojkarnes utrop, allt föreföll mig fremmande, onaturligt. Bodarne gnistrade af juveler, som bländade mina ögon, och de smakfult ordnade tygerna utbredde sig i sagoik prakt innantör de ofantliga glasrutorna. Jag sade ingenting, jag var likasom bedöfvad. Saturnin frågade hvad jag tyckte om allt detta, men jag förblef stum, med öppen mun och stirrande blickar. Ett plötsligt oväsen föranledde oss att påskynda våra steg. Framför en penningevexlares dörr hade grupper bildat sig, hvilka oupphörligt för